Naturligtvis är det omöjligt att med säkerhet veta om Littorin köpt sex eller inte. Men innan motsatsen gjorts trolig borde han, likt alla andra, betraktas som oskyldig. Hittills har anklagelserna enbart stöttats av en anonym vittnesuppgift. Ingen teknisk bevisning, inte ens en tidpunkt då brottet skulle skett.
Det är mycket lösa grunder att döma någon på.
Flera har försökt göra jämförelser med Geijeraffären 1977. Då fanns misstankar att justitieminister Lennart Geijer och ett stort antal andra uppsatta politiker besökt bordell. Såväl Palme som Fälldin ljög i talarstolen om att det aldrig hade funnits några sådana anklagelser. Trots det kunde de sitta kvar.
Men då, precis som nu, fanns varken bevis eller konkreta uppgifter. En statsministers uppgift kan knappast vara att vidarebefordra lösa rykten. När den feministiska debattören Kristina Hultman glädjande påpekar att ingen politisk karriär idag kan överleva misstanke om sexköp är det tyvärr inte synen på sexhandel som förändrats. Kodordet är istället misstanke. Oavsett sanningshalt är det omöjligt att skydda sig när massmedia trycker gredelina kuvert. Det borde inte ses som en framgång.
Littorinaffären ger upphov till många pressetiska frågor. Hur lite bevis det ska krävas innan en tidning går ut med känsliga anklagelser är bara en av dem.
Alla kan på Aftonbladets hemsida själva se hur tidningens reporter attackerar den förra ministern med ord som ”vi har väldigt mycket bevis” och ”vi har väldigt konkreta uppgifter”, trots att inget av det fanns. Är det verkligen en godtagbar journalistisk metod?
Aftonbladet har också hävdat att uppgifterna aldrig hade publicerats om Littorin dementerat dem. Detta trots att han vid tidningens konfrontation svarar ”nej”, ”nej” och ”absolut inte” på anklagelserna, för att bara en timme senare än en gång förneka via sin pressekreterare. Men Aftonbladet ville ha mer. De ville ha ännu en dementi, från honom personligen. Kan vi kräva av våra politiker att alltid vara tillgängliga när massmedia kallar?
Regeringens hantering av Littorinaffären har ifrågasatts skarpt. Det borde även medias hantering göra.