Livet på en räls
Rolf Ingvaldsson, reseledare för Sveriges pensionärsförbund, SPF Oppeby-Harg Nyköping, skjuter en provisorisk plattform på vagnen framför sig. Det är en regnig sommardag och ett gäng glada pensionärer trängs på Nyköpingsperrongen.
Det här kanske vi ska tala tyst om, men det var jag som rev plattformen i Tystberga en gång i tiden. Nu får jag lätta mitt samvete genom att plocka upp folk där, säger Rolf med glimten i ögat.
En stor del av sitt liv har han tillbringat på järnvägen.
Jag jobbade mig upp. Först var jag banarbetare, sedan banvakt, banbiträde, banförman, banmästare, överbanmästare, tills jag blev banområdeschef i Värnamo 1979.
Den nuvarande titeln är tidsoptimist. Det står på visitkortet.
Sedan han blev pensionär för 8,5 år sedan har han haft konsult- och besiktningsuppdrag. Och ett stort engagemang inom SPF, där han förutom reseledning ansvarar för studicirklar om järnvägens historia. Fem cirklar har det blivit, med ett 50-tal deltagare. Programmet är minst sagt fullt.
Jag vet inte hur jag jag hann jobba förut, säger han.
Historiekunskaperna har han inte bara hämtat ur böcker.
När jag började jobba på järnvägen träffade jag gubbar som varit med och byggt inlandsbanan. De hade mängder att berätta. Jag intervjuade dem och la mycket på minnet.
En av de mest dramatiska händelserna i järnvägens historia ägde rum i närheten av Rolfs uppväxtby Åby utanför Norrköping. Tågolyckan i Getå 1918 borde tillhöra allmänbildningen, tycker han.
Det var den värsta tågolyckan i Sveriges historia. 41 omkomna och lika många skadade. Min far som var femton då, var där och langade vatten under släckningsarbetet.
När Rolf ska koppla av åker han till en gammal banvaktsstuga i Jönåker. Där han har en Volvo T22 av 50 års modell som han brukar skjutsa runt barnbarnen i. Rolf är nämligen inte bara rälsfrälst, han gillar traktorer och motorcyklar också. Hojen, en Kawasaki från -82, står inhyst i en lokal vid Nyköpings tågstation.
Och så tycker han om att upptäcka nya platser. Med hustrun Barbro har han rest mycket, inte sällan med tåg. Bland annat till Italien.
Men en önskeresa återstår.
Är det något jag vill göra så är det att åka Transsibiriska järnvägen, säger han.
Så jobbar vi med nyheter