Ljus i länsstyrelsens mörker
Henrik Berg var med och tände för tjugo år sedanDe är stora, ljusstakarna i länsstyrelsens fönster. En meter breda och sjuttio centimeter höga.
Henrik Berg, som såg till att ljusstakarna tillverkades, var på plats på Stora torget. Henrik var landshövdingens chaufför och vaktmästare på länsstyrelsen 1985.
Allan Jonsson, som var administrativ chef på länsstyrelsen då och ekonomichefen Per-Åke Sköld, gick över torget året innan och såg alla ljusstakar i fönstren och tyckte det såg tomt ut i länsstyrelsens fönster, berättar Henrik.
Man provade sig fram och Henrik blev involverad.
Jag fick nu uppdraget att fixa ström till stakarna, berättar han.
En finess är att sladden går att dra upp ur ljuset. Sladden är medvetet för lång och kan lätt knipsas av ifall den går sönder vid blecket som ger kontakt med lampan. En nyligen gjord elektrikerbesiktning konstaterade att de håller hur länge som helst.
Ljusstakarna blev godkända av ett Gnosjöföretag och de plockade ihop ämnen till 70 ljusstakar.
Henrik minns att han satt i bilen vid väntan på landshövdingen och monterade på bladen i ljushållaren. Han har också lagt under trä i botten för att stakarna ska stå stadigt på de ojämna underlaget i sitt eget fönster.
Så klockan fjorton den 27 november för 20 år sedan började vi tända stakarna parvis med början från huvudentrén, berättar Henrik. Vi var fyra stycken som jobbade med det.
Första året fanns stakarna på första och andra våningen och andra året placerades de också ut på tredje våningen.
De plockas ner tjugondedag Knut.
Henrik är hallänning. Kom till Hagbyberga vid Yngaren 1954 och flyttade med den familjen han jobbade hos till Strängnäs. Där hade han hand om servering och linneförråd.
När jag kom till Residenset i Nyköping ville jag inte servera, bara duka och ordna inköp.
Henrik var också landshövdingens privatchaufför och hade kört sex hövdingar när han gick i pension 1991.
Jag har älskat att köra bil, säger han. Men jag blev glad när man införde hastighetsbegränsning. Det kördes alldeles för fort. Jag hade en Chrysler med 340 hästkrafter i en V8-motor.
Numera bor Henrik i Vetlanda. Han jobbar lite vid sidan av pensionen som guide på bussturer. Uppdraget fick han genom sitt engagemang i PRO. Den första turen gick till Sörmland som han känner utan och innan.
De första fem åren efter pensioneringen var han uppe i Nyköping och tittade på sina ljusstakar.
Det är nostalgi, det är roligt med dem. Jag skulle gärna se att man tände dem parvis som första året. Det var många på torget som tittade på då.
Så jobbar vi med nyheter