LO-basens kandidatur kan skada jobben

Duellerna mellan arbetsmarknadens parter efter maktskiftet har börjat. LO:s Wanja Lundby Wedin dundrar på debattplats i DN om att hon vill kunna lägga in veto mot alla alliansförslag som socialdemokraterna inte gillar. Hon funderar inte sekund på att det är väljarnas vilja som manifesterats i ett demokratiskt val och att LO borde ha mycket att vinna på att prata om jobben i stället.
Senare samma dag kontrade så klart Svenskt Näringsliv med att fråga om LO verkligen respekterar valresultatet. Det är en given fråga. Intrycket är att Wanja Lundby Wedin främst fokuserar på sin kandidatur som möjlig partiledare för socialdemokraterna. I så fall borde hon avgå och ägna sig helhjärtat åt den i stället. Annars blir medlemmarnas intressen lidande. Socialdemokraterna har förlorat valet, inte LO:s medlemmar.
Den kommande regeringen har gått till val på att sätta arbete i fokus. Det borde LO också göra.

Vi står inför en avtalsrörelse som kan gynna eller skada jobben. Varje facklig rörelse måste sätta arbetstillfällena främst och argumentera för minskad arbetslöshet och utanförskap, oavsett vilken regering landet har. Annars väntar en djup förtroendekris i ett fungerande fack. Medlemmarna kanske upptäcker att kopplingen till ett 35-procentsparti är ett hinder mer än något annat.
Som en aktiv facklig rörelse ska man kunna stå redo att samtala med alla som har intresse av en stark svensk arbetsmarknad med tydliga spelregler och ett anständigt samtalsklimat. Om LO-basen är mest fokuserad på att ta täten i sitt parti, då kommer hon att få svårt att hålla i sär sina uppdrag och det är inte bra för arbetsmarknaden eller svensk ekonomi.
Men det har ingalunda bränts några broar. Tjänstemannaorganisationerna ska också förvalta sina medlemmars intressen, men de behöver inte ha företrädare med partibok. En sådan ordning ger friare händer att verkligen se till sina medlemmars bästa oavsett valutgång.

Alliansregeringen behöver å sin sida lämna rikligt med utrymme åt parterna på arbetsmarknaden att lösa så mycket som möjligt sinsemellan utan politisk inblandning.
En avtalsrörelse som kännetecknas av partipolitiskt motiverat bråk slår hårdast mot det som väljarna har satt som främsta politiska fokus: sysselsättningen. Det ligger i alla parters intresse att respektera en så tydlig signal.
Olof Jonmyren