LO och Sahlin gör ettstrategiskt misstag

Socialdemokratin måste ompröva sin politik och förnyas, hävdade Mona Sahlin i sitt första förstamajtal som partiledare. Tala går ju. Inför den gamla arbetarrörelsens egen helgdag markerade den nya s-ledaren och LO-basen gemensamt sin jobbpolitik i en debattartikel. Målet är att "återställa" 80 procents ersättning i a-kassan. Det är inte mycket till nytänkande.

Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin valde intressant nog att inte säga något matnyttigt om höjda a-kasseavgifter utan prioriterade frågan om höjda ersättningsnivåer i stället. Det är sannolikt ett strategiskt misstag. Socialdemokraterna vandrar tillbaka ned i procentträsket och pratar ersättningsnivåer. Sådant vinner inga val, det visade valrörelsen 2006. Sett till vad som egentligen hände under vintern 2006 beror opinionsvindarna hittills på att a-kassemedlemmarna tvingas betala mer av a-kassekostnaderna själva. Missnöjet är en plånboksfråga. Ingen gillar nya räkningar.

Nu kom i alla fall politiskt besked från s-ledningen: Sänkta avgifter prioriteras inte av en s-regering. Det borde sätta missnöjet i ett nytt opinionsljus. Alliansens omläggning av a-kassan har gett pluseffekter för statsbudgeten som inte heller det största oppositionspartiet vill avhända sig. Det smärtar för oss som måste betala mer av vårt försäkringsskydd, men det är bra för samhällsekonomin.

Det politiska landskapet är sig likt. Eftersom regeringen prioriterar satsningar på fler och nya jobb, så tvingas oppositionen göra utspel om a-kassan.

Kopplingen mellan s och LO är inte framåtsyftande, den är ett försök till konservativt bevarande av ett samhälle som sedan länge är frånsprunget av utvecklingen. Det är anmärkningsvärt att ett fack, som säger sig tala för så många som jobbar, ägnar all kraft åt att arbetslöshetsförsäkringens procentsatser och inte ägnar någon kraft åt arbete åt fler. Vardagen beskrivs i statistiska mål och procentsatser, människorna blir siffror i kolumner. Detta är en stor socialistisk akilleshäl.

Dessutom tvingas oppositionen snart balansera sina löften mot frågan om man ska återställa skattenivåerna, det vill säga höja dem för dem som arbetar. Höjd skatt kan s tvingas att lova ändå, eftersom alliansen smart nog skissar på ytterligare förvärvsavdrag i kommande budgetar. Alternativet är att Mona Sahlins tänkta nytänkande omfamnar allianspolitikens lösningar och försöker utgå från nu-läget 2010 i stället för dåtidens 2006.