LO vill helst göra i går till i morgon

Då var Socialdemokraterna maktbärande och arbetarkollektivet större. LO kunde efter behag beställa lagar av regeringen. Högskattesamhället gjorde att fler än i dag var tvungna att känna osäkerhet inför förändringar i de offentliga transfereringssystemen. Moderaterna var gamla moderater och icke-socialisterna bråkade lika gärna med varandra som med maktpartiet.
I debattartikel (DN 25/1) efterlyser LO skatter som till och med Socialdemokraterna självmant har lämnat bakom sig, som arvs- och gåvoskatten. Det lär knappast underlätta möjligheterna att begränsa falangstriderna inom det parti som nyss leddes av Håkan Juholt.
Fastighetsskatten var i sig lindrigare för tillväxtsvaga områden jämfört med tillväxtstarka. En villaägare i närheten av Stockholm fick betala betydligt mer i extra skatt än en villaägare nära Storfors. Dessutom var det en skattebas som inte lika lätt gick att flytta.
Bieffekterna var lika uppenbara. Den som bodde bättre än man hade inkomst för, fick helt enkelt låna till skatten eller sälja. I LO:s ögon är detta fördelningspolitik och mer rättvist än jobbskatteavdrag och fastighetsavgift.
Arvsskatten är en Jante-idé om att ingen ska få spara ihop något till sina barn utan att staten tar en ansenlig del också av den kakan. Och jobbskatteavdraget ses som orättvist eftersom det går till de som jobbar. Allt detta har vi hört förr. LO talar till kärnväljarna inom S – och inte till de väljare som redan har lämnat för Alliansen eller Miljöpartiet. Så bygger man inga breda majoriteter.
Vi behöver onekligen en större skattereform. men inte en repris på 1990-91 års överenskommelse. Enkelt överblickbara och hållbara skatter är bra, men att bara göra skattebetalarna relativt sett fattigare i förhållande till staten är inget att sukta efter. Fler behöver en egen buffert, vilket näringsminister Annie Lööf (C) gärna talar om.
Morgondagens breda, nödvändiga skattereform kan inte ha utrymme för nygamla skatter som hämmar framväxten av jobb och företagande. Det vore helt enkelt inte rättvist mot någon.