Rödgröna politiker lovade att helt förbjuda minkuppfödning, regeringen svarade med kraftigt skärpta kontroller. Borde vi inte lärt oss någonting av organisationens tidigare beteende? Det är trots allt inte första gången som Djurrättsalliansen gör denna typ av utspel.
Strax före jul förra året försökte de visa grov vanskötsel på svenska grisfarmar. Efter den första uppståndelsen visade det sig att många bilder var felaktiga, tagna i andra länder eller grovt missvisande. Nästan hundra polisanmälningar lämnades in, enbart en av dem har ännu inte lagts ner. I ljuset av Djurrättsalliansens avslöjanden denna gång har länsstyrelserna gjort extra kontroller på nästan 40 procent av alla minkfarmar. Resultatet är glädjande. Ingenstans har några alarmerande missförhållanden hittats. Visst förekommer mindre felaktigheter men ytterst få begår brott mot den stränga svenska djurskyddslagstiftningen. Det är inte särskilt överraskande.
Djurrättsalliansens mål är inte att uppdaga verkliga missförhållanden för att få dem åtgärdade. De vill misskreditera hela djurnäringen och få fler att sluta konsumera animaliska produkter. Det är en politisk kraft med ett väldigt tydligt syfte.
Deras undersökningar av svensk djuruppfödning bör läsas med samma kritiska ögon som används när politiska partier analyserar motståndarnas politik. Det är ett partsinlägg, inte en oberoende granskning.
Sådana inlägg bör inte slås upp på bästa plats och utan kritiska reflektioner.Tyvärr är det bara att konstatera att Djurrättsalliansen än en gång lyckats lura såväl media som politiker.
Minkuppfödning är en kontroversiell verksamhet. Djuren tvingas leva i trånga nätburar utan tillgång till natur eller sysselsättning, enbart i syfte att bli material för klädesplagg. Den svenska lagstiftningen är visserligen hård jämfört med många andra länder, men är samtidigt generös med tanke på de villkor som minkarna tvingas leva under. Att vissa nationer förbjudit uppfödningen är lätt att förstå.
Samtidigt förtjänar debatten om minkuppfödning ett bättre öde än den extrema och missvisande bild som Djurrättsalliansen förmedlar. I grund och botten handlar det om var gränsen ska gå för vad vi människor har rätt att göra mot andra varelser, och för vilka syften.
Den diskussionen borde föras på saklig grund.