Löften som aldrig infrias

Socialdemokraterna verkar snart desperata över dåliga siffror. Då tar man till tandvården igen och tror sig få väljare på detta. Att på sikt ta in tandvården i den allmänna sjukförsäkringen är ett löfte som alla vet inte kommer att infrias. Tror någon nykter person att vi skall få så mycket bättre ekonomi om 1015 år?
Jag tycker Olof Jonmyrens ledare i SN 10/6 var mer balanserad. Ett högkostnadsskydd för dyrare tandvård är vad som behövs. Jag hoppas att alliansen kommer med ett sånt förslag och att de vinner valet 2006.
Göran Perssons löfte om att han inte vill se i munnen från vilken samhällsklass vi kommer är ett hån mot oss tandlösa arbetare. En tusenlapp om året är vad de flesta betalar i dag för tandvård och det lär alla klara av. Men att betala 100 000, som i mitt fall, hostar inte alla upp. Jag närmar mig 65 och får vänta, om inte en borgerlig regering hjälper mig innan dess.

När det gäller all slags vård har jag alltid tyckt att behoven skall styra, inte plånbokens tjocklek, som i Perssons Sverige.
Till sist, sluta att använda uttrycket på sikt. Det är luddigt och betyder oftast ingenting. Pengarna behövs säkert bättre inom äldrevården framöver, eller hur?
Roland Karlsson
brevbärare och mittenväljare