Det kommer att ta sin tid innan dubbelspåret mellan Järna och Linköping är verklighet. Mycket hinner hända på tio år och vi kan bara spekulera i hur vardagen i östra Sörmland kommer att förändras innan snabbtågen trafikerar Ostlänken. Vi kommer att vara del av en större arbetsmarknadsregion, allt mer beroende av en effektiv pendlartrafik. Det kommer att vara goda förutsättningar att pendla i de riktningar som många behöver fara, men troligen sämre åt andra håll med färre resande.
Under slutet av förra året och början av detta hade vi en för ämnet mycket intensiv och eldfängd politisk debatt om framtidens regionindelning och kommunerna i östra Sörmlands plats i detta pussel. I Sörmland stöp regionplanerna på att Nyköping, Gnesta och Trosa sparkade bakut inför en regionbildning viktad mot Västmanland och Örebro. I Östergötland var Norrköpings vilja att stärka banden norrut, mot Nyköping, Oxelösund och i förlängningen huvudstadsområdet, så stark att inte heller en region Östergötland eller Östergötland-Jönköping-norra Kalmar fick tillräcklig uppbackning.
Bytänkande, morrade kritikerna, men egentligen var det krass arbetsmarknadslogik. Kommunerna i östra Sörmland har störst intresse av att hålla dörren öppen norrut mot Stockholm. Men de gemensamma intressena med Norrköping blir också allt starkare i takt med att fördelarna av såväl motorväg som snabbjärnväg och flygplats blir tydliga.
Nyköpings och Oxelösunds kommuner har redan vidgat samarbetet över gränsen mot Norrköping, Finspång och så vidare. Mer är att vänta. När de lokala alliansföreträdarna nyligen presenterade sina visioner om hur turism och skärgårdsliv kan utvecklas var det närmast med självklarhet som politikerna i Norrköping, Nyköping och Oxelösund fann varandra. De sitter i samma båt.
Med Ostlänken blir Nyköping och Oxelösunds bindningar norrut och söderut starkare och tillväxtmöjligheterna bättre, förutsatt att man också klarar av bostadsförsörjningen. När regiondebatten vaknar till liv igen måste detta tas hänsyn till från början.
Vi går mot en geografiskt större beslutsnivå i utrymmet mellan stat och kommun. Exakt vilka frågor och vilka skatteintäkter som ska hanteras där kan självklart diskuteras, men de nya stora regionerna måste bygga på starka logiska samband inom arbetsmarknad, näringsliv och utbildning. Annars finns det en risk att vi missar tåget.