För att vara mer exakt är det Västra Kvarngatan 54, alldeles invid Nyköpingsån, som är den nya och permanenta hemvisten för kulturarvsmuseet – nu omdöpt till Stadsvakten. Tidigare, sedan 2015, har man huserat på Kungsgatan vid Nyköpingshus.
På lördag är det invigning, men SN har redan nu fått en liten smygtitt. Vi välkomnas vid huvudentrén av Eva Andersson, ordförande i föreningen Stadsvakten, som ideellt driver verksamheten, och Mats Jonson, kassör.
[fakta nr="2"]
Lokalerna uppvisar en märkbar ansiktslyftning; ljust med vita väggar, högt i tak och en planlösning som ger intrycket av mer rymd. Detta trots att lokalen är mindre än den förra – 500 kvadratmeter jämfört med de 600 på Kungsgatan.
Eva Andersson är nöjd:
– Det är nytt och fräscht och renoverat. Lokalen är också bättre lämpad för flera av våra besökare, till exempel har vi handikapphissar till varje våning (totalt tre våningar, reds. anm.).
Hon fortsätter:
– Den här byggnaden är dessutom från 1700- och 1800-talet, och ska man visa kulturarv så är det viktigt att även byggnaden har en historia.
Det har onekligen Stadsvaktens lokaler. En av föreningens nya, och kanske mest spännande utställningar berör den gamla firman Metalltryckarens verksamhet, vars verkstad visas upp precis som den såg ut på 1930-talet.
– Som gammal byggare blir man ju tårögd, säger Mats Jonson, när vi går omkring och tittar i den gamla verkstaden.
Han har förälskat särskilt mycket i verkstadens mest utnötta del – det kvistiga och vältrampade trägolvet, som burit arbetare långt innan Metalltryckarens dagar.
– Det är ett unikum, flera hundra år gammalt. Här har de gått och trampat vid sina maskiner, fortsätter Mats.
Metalltryckarens verkstad, som framställde föremål i tenn (bägare, skålar, medaljer, etc.), är full med gamla svarv- och borrmaskiner, en stationär och bastant plåtsax samt otaliga verktyg – en scen från en svunnen tid.
Bland lokalens övriga utställningar syns bland annat kanotisten Gert Fredrikssons kompletta prissamling (på Kungsgatan kunde man bara vissa upp utvalda delar), Christer Nilssons trollerisamling och en ny utställning om vallonernas verksamhet i Nyköping med omnejd.
Förhoppningen, förklarar Andersson, är att museet nu ska fortsätta att växa.
– Vi vill utvidga verksamheten ytterligare, om anslutande lokaler skulle bli lediga. Hur utsikterna för det ser ut vet jag inte i dagsläget, men vi tror på att det här kan bli mycket långsiktigt, säger hon.