Lokala beslut om strandskydd är nog bäst

Strandskyddet är en het potatis. Dagens system med generella förbud som avsteg kan beviljas från fungerar inte på ett bra sätt. Reglerna är utformade som om situationen i Sverige är densamma var man än befinner sig. Detta i sig är en absurditet. När situationen i Sörmland inte ens är likadan, hur kan då situationen i hela landet vara det? Vilka är likheterna mellan Norrlands inland och Stockholms skärgård i detta hänseende?
I storstadsområdena och populära turistområden är trycket hårt både från bebyggelse och friluftsliv. I andra delar av landet finns inte detta tryck. Där blir strandskyddet, försvarat av njugga tjänstemän, istället ett hinder för lokal utveckling. I många delar av landet skulle ett liberaliserat strandskydd inte vara ett hinder vare sig för det rörliga friluftslivet eller djurlivet. Detta gäller i allra högsta grad Sörmland.
Det är nödvändigt med en förändring av strandskyddet. Strandskyddet måste anpassa efter de lokala förhållandena. Frågan blir därför om det inte är på lokal nivå besluten om strandskyddet ska fattas? Lokala beslut öppnar för en politik som tar hänsyn till de olika förhållanden som råder inom en kommun. Motståndare till denna decentralisering av beslutsrätten menar att de lokala beslutsfattarna inte kan fatta beslut om strandskyddet. De menar att de lokala politikerna viker sig för trycket på exploatering och därmed försämrar för frilufts- och djurliv. Låt oss vända på kuttingen. Vad är det som säger att byråkrater och tjänstemän på länsstyrelser och i slutändan Naturvårdsverket i Stockholm vet bäst? Egentligen inte mycket. Viktigt att komma ihåg är också att väljarna i kommunerna har möjlighet att rösta bort lokalpolitiker som de inte är nöjda med. Det är med än vad man kan göra med tjänstemän hos länsstyrelser och Naturvårdsverk.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att se över hur strandskyddet kan skärpas i tätortsnära regioner. Samtidigt ska man titta på om det går att lätta på regelverket i glesbygden. Välkommet vore om Naturvårdsverket vågade tänka nytt och verkligen se över möjligheten till lokalt beslutsfattande. Nu är den risken inte speciellt stor, förmodligen lika med noll. Men det är aldrig fel att hoppas.