Lokalpolitiken i fokus men utan lokal debatt

Valrörelsen är igång och rikspartiernas valmaskinerier går för högtryck. Trots att partierna har haft fyra år på sig verkar det som om alla väntar med de bästa förslagen till sist, fyra veckor före valet.
Från början tycktes det vara upplagt för en ideologisk valrörelse. De fyra borgerliga partierna stod mer samlade än inför någon annan valrörelse och statsministern sa sig inte vara pigg på några nya vallöften. Men ju närmare valet vi kommer, desto mer handlar det om små konkreta och vardagsnära frågor. Plötsligt finns det ingen gräns för hur små dagisgrupperna kan vara, hur stora klasserna får bli eller hur mycket hemhjälp de äldre kan erbjudas. Att det är tjänster som kommunpolitikerna ansvarar för tycks inte bekymra politikerna på riksplanet det minsta.
Det är inget fel på frågorna, tvärtom. Barn och gamla är de som ligger oss allra varmast om hjärtat. Men de stora barngrupperna är sannerligen inte ett resultat av gnidna och inkompetenta kommunpolitiker och aningslösa föräldrar, utan snarare följden av usla statsfinanser på 1980- och 90-talen och statliga pekpinnar. Socialdemokraternas maxtaxa i barnomsorgen är det senaste exemplet på statlig inblandning i det kommunala självbestämmandet, som nu har gjort att barngruppernas storlek har passerat det anständigas gräns.

I själva verket har debatten om de allt större barngrupperna i förskolan pågått i flera år. Socialdemokraterna har drivits av idén om en allmän förskola, lika för alla, där barnen redan första dagen ska mötas av en miljö som är så lik skolan som möjligt. Det är bra att det pedagogiska innehållet i verksamheten har ökat, men det innebär inte att omsorgen får sättas åt sidan eller att grupperna kan bli hur stora som helst, bara för att man ersätter barnskötare med förskollärare. Resultatet har blivit att personalen känner sig stressad och frustrerad och har börjat se sig om efter andra jobb. Få ansvariga politiker har talat om svårigheterna att tillgodose varje barns behov eller om hälsoläget i barnstugorna där magsjukor och ögoninfektioner tycks trivas bäst i stora barngrupper.

Valdebatten blir inte mer spännande av att partierna på riksplanet ägnar sig åt önsketänkande. Betydligt intressantare skulle det bli om de lokala partierna i Gnesta, Trosa, Oxelösund och Nyköping talade om hur stora de anser att barngrupperna i förskolan får vara. Det är ju trots allt de som bestämmer hur det blir i verkligheten. Än så länge.