Lön för mödan

!Jobbavdragets andra steg är mycket riktigt, vilket finansminister Anders Borg (m) lovat, riktat till låg- och medelinkomsttagare. När de två alternativen till förstärkt jobbavdrag presenterades i går visade också finansdepartementet på hur avdragen gynnar just dem med cirka 20 000 kronor i månadslön. I materialet finns även beräkningar för hur marginalskatten minskar enbart för låginkomsttagare och att den som grupp som vinner mest på ett förstärkt avdrag är arbetare, vilket definieras som LO-medlemmar.
Men det handlar fortfarande om procentuella andelar, inte i kronor och ören. Det senare skulle göra att man bygger in allvarliga marginaleffekter i avdraget och därmed förfelar idén med avdraget; att det konsekvent ska löna sig att jobba lite mer. För detta är det grundläggande syftet, inte en skattesänkning för sänkningens skull.
Att sysselsättningsgraden och den totala mängden arbetade timmar behöver öka för att klara globaliseringens utmaningar bejakar numera även LO:s ekonomer.

Finansinspektionen redovisade igår att vart femte svensk hushåll har svårt att klara oförutsedda utgifter. Många hushåll har inga större kunskaper om pensionssystemet eller om sin framtida trygghet. Det är bland annat ur denna synvinkel som vi behöver se jobbavdragen. Mer kvar efter skatt för den som jobbar ger mer ansvar att ta hand om sin ekonomi och ger större utrymme för att lägga undan till regnigare dagar.
Procentsatserna i socialförsäkringssystemen ska inte vara människors enda säkerhetsbälte i turbulenta tider. Det är få som har lyckats spara till en årslön på banken. Det har inte bara sin grund i att det är dyrt att leva, utan också i vad vi har kvar att leva på efter skatt.
Därför vore det även på sin plats att centern i budgetförhandlingarna tar en ny fajt för att få till stånd en höjning av garantipensionen. Det är inte ett jobbavdrag, men en rimlig reform i dessa tider.