London calling Oxelösundskille nära världspremiär

På onsdag 19 juni har musikalen Bombay Dreams världspremiär i London. För Oxelösundskillen Daniel Lindquist betyder det debut på en världsscen med elva klädbyten, massor av dans och en liten talroll. Dessutom redan en hel del uppmärksamhet över hela Norden.

Övrigt2002-06-13 15:09
Två riktigt stora stjärnor från Indiens egen filmfabrik Bollywood finns med. En som har spelat med i ABBA-musikalen Mamma Mia likaså. Över 2000 dansare och skådespelare sökte till musikalen. Det tog runt två år att hitta rätt personer till Bombay Dreams som den heter.
Mitt ibland dessa utvalda finns en svensk. Från Oxelösund. Visst Daniel Lindquist har hunnit med en hel del i Sverige. Men på West End, som musikaldistriktet i London kallas, har han tidigare aldrig varit. Och spelat med i en originaluppsättning på West End är det överhuvud taget inte många svenskar som gjort.

Redan kan han konstatera att ensemblerollen uppmärksammats. Över hela Norden. Danmarks radio har gjort en intervju. Den stora finska dagstid-
ningen Helsingin Sanomat likaså. Sveriges största morgontidning har hälsat på. Dessutom håller engelska TV-bolaget BBC på med en dokumentär om hela arbetet.
Men så är det också världens okrönte musikalkung Andrew Lloyd Webber som är producent och som står för originalidén. Indiens störste kompositör och låtskrivare, A. R. Rahman står för musiken. Fler rutinerade musikalrävar figurerar i ledande roller bakom scen.
Det är svårt att komma till West End. Men här står jag på en scen. Ibland kan jag bara stå och mysa när jag tänker på det, säger Daniel över en kopp kaffe.
Vi träffas på en amerikansk cafékedja intill Victoria Station inte allt för långt från turistkännemärket Big Ben i London. Apollo Victoria Theatre ligger precis tvärs över gatan från järnvägsstationens huvudingång.
Här inne härskar ett lugn som står i stark kontrast till den hektiska och täta trafiken och det myller av människor som hela tiden är i rörelse i denna världsstad. Speciellt runt en järnvägsstation.

Just nu är Daniel mitt uppe i så kallade preview- föreställningar inför publik. Hela 16 stycken ska spelas innan världspremiären.
Jag tycker det är bra att man har det. I går fick vi några nya steg att lära in till andra aktens första scen, säger Daniel.
Dessa föreställningar är till för att upptäcka och rätta till det som inte fungerar.
Regissören säger att storyn som helhet är bra men att det är en del air eller luft som måste bort, förklarar Daniel.
Med andra ord en del scener som blivit för långa och måste komprimeras. En del övergångar mellan olika scener som måste kortas. Tydligen är ledningen heller inte riktigt nöjd med slutscenen som därför nu också ska få en ny form.
Det ska bli kul och se vad det blir.
Repetitionerna började i slutet av mars. Musikalen handlar om drömmen om att få komma till Indiens egen filmstad, Bollywood.
Bollywood är väldigt inne överallt här, konstaterar Daniel.
Man kan säga att det mesta runt Indien är inne i London i sommar, restauranger, kläder, de typiska indiska färgerna.
Det finns faktiskt fler Indier i London än svarta, säger Daniel som ju själv har indiskt påbrå.
Jag är född två mil från Bombay i en by som heter Khulapur. Kom till Sverige när jag var tre och ett halvt år.
Så mycket efterforskningar om sitt ursprung har han inte gjort. Det har aldrig känts aktuellt. Men han erkänner att det var kul att se hur exempelvis ett indiskt bröllopet går till. I andra akten finns en scen med ett sådant bröllop.
Och jag heter faktiskt Ganesh. Precis samma namn som de rituella elefanthuvuden vi bär in på scen heter.

Den värsta nervositeten har för länge sedan lagt sig. Men han erkänner att det var nervöst när repetitionerna började.
Dels var det ju en språkbarriär. När jag kom in tycktes alla vara tjenis med alla och undrade vem jag var. Och dels har jag ju inte dansat på två år. Så det var panik redan där. Men nu börjar jag slappna av. Jag har fått en bekräftelse på att jag klarar det, säger Daniel.
Han har till och med fått talrepliker i en scen. Något som inte var tänkt från början. Alla på scen pratar nämligen engelska med indisk accent. Inte lätt för en svensk att klara när han dessutom först måste lära sig engelskan perfekt.
Han tror och hoppas att föreställningen ska bli en succé. Premiärrecensionerna är väldigt viktiga.
Det var tydligen första gången i West Ends historia som en första preview-föreställning var slutsåld.
Ett tecken om något.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om