Klisterdekaler med Oxelösunds glasmästeris gamla logotyp sitter fortfarande kvar på ett fönster, men bit för bit håller lokalen i Stålbyn längs vägen mot Gamla Oxelösund på att förändras. Det som började som bostadsbarack för arbetare på Järnverket på 1950-talet byggdes om till en mindre industrilokal – för att sedan stå tom i ett par år innan oxelösundaren Lucian Morar köpte den. Då var det inte ens självklart att det skulle bli ett gym.
Läs mer:Nytt gym på gång i Oxelösund
Jag kan inte bara gå upp tidigt på morgonen och gå till ett jobb som bara handlar om att jag ska få pengar
Men vi tar det från början. I tio år har han drivit Ditec bilvårdscenter i Nyköping. Företaget finns fortfarande kvar på Arnö, men i våras bestämde sig Lucian för att sälja det han byggt upp.
– Jag kände att jag stod still och trampade på ett ställe. Jag blev något jag inte var. Jag hade blivit hemmablind och bekväm och började fundera på om det här var allt jag kunde tillföra, säger Lucian Morar.
Jag funderade på vad jag skulle göra med livet
I stället valde han att bli arbetslös och grubblade hela sommaren.
– Jag funderade på vad jag skulle göra med livet. Jag kan inte bara gå upp tidigt på morgonen och gå till ett jobb som bara handlar om att jag ska få pengar. Pengar är bonus, men jag vill framförallt jobba med något jag gillar. Det är en förmån att få jobba med det man vill, inte bara för att kunna betala hyran, fortsätter han.
Han köpte den gamla industrilokalen i Stålbyn. Först var tanken att han skulle renovera den för att sedan hyra ut, men sedan föddes idén om ett gym. En miljö han vistats mycket i själv under sitt liv. Gymträningen har hela tiden funnits där vid sidan av simning och MMA.
Det har varit mycket svordomar
Men att välja vad man vill syssla med på sin arbetstid kan leda till att arbetstiden breder ut sig över en stor del av dygnet. Lokalen kräver mer jobb att få ordning på än han först trodde.
– Det har varit mycket svordomar. Än ser jag inte ljuset i tunneln, men målet är att jag ska kunna öppna i december eller januari. Men jag vill vara stolt när jag väl gör det, säger Morar.
Det han trodde skulle vara lätt att fixa var omklädningsrummen, men mycket visade sig vara ruttet. Samtidigt finns ljuspunkter. Den stora, blivande träningslokalen har fått nytt golv och färg på väggarna. En disk står redan i ena hörnet. I ett av de mindre rummen ligger en Nalle Puh-matta på golvet. Här ska det bli lekrum där tränande föräldrar kan lämna sina barn.
– Jag gör det mesta själv. Att ta in en byggfirma skulle kosta miljoner. Nu jobbar jag 12–15 timmar per dag, även helger och nätter. Det jag inte kan får jag lära mig. Jag har inget val. Och slår man sig till ro och låter saker bli liggande blir det bara pannkaka.
– Men jag känner en entusiasm. Få sitter i den sitsen att de kan få vakna upp och gå iväg till ett jobb som samtidigt är deras intresse.