Luften gick ur hemmahoppet
Daniel Eriksson föll på eget grepp. En glömd sten gav honom en punktering, vilket i sin tur gjorde att han tappade ledningen i det egna arrangemanget Hedeby Maxpuls tillika andra deltävlingen i Svenska cupen.
Måste ha missat nån, säger Vagnhäradskillen.
Det var på första varvet i backen innan varvningen det gick hål på bakdäcket. Men inte förrän en bit in på det andra varvet var däcket tomt.
Halvminutens ledning åts snabbt in och trots att Daniel var kvick med däckbytet jag har jobbat som cykelmekaniker så jag brukar kunna byta däck snabbt så fick han se en hel del konkurrenter susa förbi.
Jag var tvungen att chansa då. Det går inte att lägga upp något taktiskt utan man måste köra för fullt. Dessutom kände jag mig extra motiverad.
Hemmacyklisten trampade på och avståndet till täten minskade. Redan en bit in på det tredje varvet hade han plockat 23 sekunder av de 83 han låg efter vid varvningen. Efter fyra varv var han bara 54 efter ledande proffscyklisten Fredrik Kessiakoff (Spårvägen). Men närmare än så kom han aldrig. I mål skiljde det två minuter mellan segrare och andra placerade Daniel.
Sista varvet körde jag mest på vilja. Det var för långt försprång, erkänner han.
Hade du vunnit om du inte fått punktering?
Klart jag hade. Jag ledde med en halv minut innan punkteringen och tappade två minuter när jag bytte däck.
Lite av Daniels problem var att han inte räknat med en punktering. Därför plockade han bara med sig en kolsyrepatron.
Och för att fylla däcket till i varje fall 2,8 kilo i tryck då behövs två patroner. Nu fick jag i runt 1,5 och det krängde rejält i kurvorna. Jag fick ta det försiktigt i dem och dra på på rakerna.
För nyblivna klubbkompisen Linda Marie Göransson blev söndagens tävling ett slitigt dagsarbete med en tredje plats som belöning.
Det var jobbigt i dag var ett konstaterande som kom från hjärtat. Skrubbsåren fick hon i träningsrundan i lördags, liksom punkteringen, men ändå gick det trögt.
Jag försökte hänga på Erica Österlund på sista varvet, men det gick inte. Jag hade inget kvar att ge, säger 23-åringen, som till den här säsongen bytt från Sollefteå till Trosa Vagnhärads CK.
Det var ganska naturligt. Jag känner familjen Eriksson och när jag flyttade till Haninge för att plugga så valde jag den här klubben resonerar hon.
I den första deltävlingen av Svenska cupen slutade Linda Marie på en fjärde plats efter att ha förlorat en spurtstrid mot en danska. Söndagens tredje plats borde därmed ha glatt henne. Men inte.
Resultatmässigt måste jag vara nöjd, men inte cykelmässigt. Jag kan mer.
Så jobbar vi med nyheter