Lukas spelar bättre med applåder
När mycket av sporten går i ide över helgerna går sportredaktionen på djupet. I en artikelserie möter vi olika lokala idrottsprofiler och resonerar kring ett enda ord eller ett enda ämne. Nu har turen kommit till handbollsspelaren Lukas Karlsson som fortsätter att göra avgörande mål för sitt Hammarby i elitserien. Till honom har vi valt ordet idolskap.
Lukas hyllades som matchhjälte och kvällstidningarna skrev på nytt om honom.
Det har blivit en del uppmärksamhet i år för Lukas, oavsett om han slagit ut tänderna eller gjort avgörande mål.
Ser du dig själv som en idol?
Jag har inte funderat så mycket på det, men visst jag tänker på hur jag uppför mig. Jag känner att jag har ögon på mig, speciellt bland handbollsfolk. Jag slänger skräp i soptunnan... (skratt)
Är det bra att vara populär, ger tränaren dig mer speltid då, eller är det så att de andra spelarna ger dig sura blickar för att media koncentrerar sig på dig?
Jag får nog inga fördelar och än så länge är det ingen som tittar snett på mig som tur är.
Blir du överöst med mejl och brev från handbollsbeundrarinnor? Jag har sett lite insändare på Hammarbys hemsida om söta Lukas?
Nej några brev får jag inte. Och hemsidan går jag inte in på. Det finns för mycket allvetare där, men det är bra att den finns för supportrarna. Att de är förtjusta i mig är kanske inte så konstigt. Jag är yngst i laget och en 14-åring kanske inte tycker att det är så kul att beundra en 30-åring. Men det är kul att någon uppskattar mig som jag ser ut. Utan framtänder och allt. Annars bryr jag inte så mycket. Jag har min flickvän det räcker.
Hur är det efter matcherna. Får du skriva mycket autografer?
Ja, det blir en del. Det kanske inte är så roligt att göra det efter en förlust, men jag gör det ändå. Man ska vara schysst tillbaka.
Spelar man bättre med gruppstöd, eller blir man mer pressad?
Jag tycker att jag spelar bättre. Självförtroendet växer. Det är helt klart lättare att spela om publiken är med. Sen är det här med förhoppningar och förväntningar något helt annat.
Är det här med idolskap något man vänjer sig vid? Är det något som du tror att du kommer att sakna?
Första gången jag skulle skriva autografer var det spännande, inte för att det är en vana nu, men jag har väl växt in i det. Jag kan tänka mig att om man fått en viss uppskattning är det är svårt att bli av med den.
Ulrika Gustafzon Cummings
0155-767 47 ulrika.cummings@sn.se
Så jobbar vi med nyheter