Lyckad comeback för Minna Heponiemi
Ett mål och fyra framspelningar. Det blev resultatet i Minna Heponiemis fotbollscomeback. Vagnhäradstjejen som spelat i Hammarby och landslaget. Nu börjar hon om med Nykvarns SK i division tre. Igår gästade de IFK Nyköping och vann med 52 (11).
Jag blev placerad på innermittfältet och hade lite svårt att hitta min position, sa Minna Heponiemi efter matchen.
Det tog till slutet av första halvlek innan hon hittade rätt. Och när hon gjorde det blev Nykvarn mycket farligare framåt.
Innan var spelet jämt med några fina genombrytningar av båda lagen. Nykvarns ledningsmål kvitterades snabbt av IFK och halvtidsresultatet 11 var rättvist.
I andra halvlek spelade Minna mer offensivt. Passningarna började hitta rätt och gästerna var det klart farligaste laget. Nykvarnstjejerna var en storlek större och lite mer aggressiva.
De skapade bättre chanser medan vi gick mer på måfå, sa tränaren i IFK, Hans-Inge Lindeskow.
IFK var nära att ta ledningen men istället var det Nykvarn som tog över och kunde gå till 41 på tio minuter. Minna tog en mer offensiv roll och IFK-tjejerna hängde inte riktigt med.
Då valde IFK att gå ner på tre försvarare och satsa mer offensivt. Tack vare duktiga backar, där Malin Andersson och Åsa Jonsson var bäst i IFK tillsammans med Linda Åkerblom på mittfältet, gick det vägen och de kunde reducera.
Direkt därpå kom så Minnas första mål, 52, vilket blev matchens slutresultat.
Det var jätteroligt men jobbigt. Jag har bara tränat tre pass och trodde aldrig att jag skulle få spela, sa hon.
Jag har spelat innebandy under de här åren men det är inte alls samma löpningar som i fotboll. Jag har tappat mycket. Och jag var lite osäker hur mycket jag kunde gå in i närkamperna, de är inte lika tuffa i innebandyn.
Efter en konflikt med tränaren i Hammarby valde hon att sluta med fotbollen, men nu har lusten att spela kommit tillbaka.
Jag har känt suget varenda vår när gräset blir grönt.
Men det är först nu som hon var villig att börja om. En viss skillnad var att gå från elitfotbollen till division tre, trots den långa frånvaron.
Visst märker man en skillnad. Det är långsammare och inte så tekniskt men det passar mig bra just, sa hon och flinade.
Men dom här tjejerna är väldigt unga och har ens stor utvecklingspotential. Jag är äldst i laget.
Att det blir en hårdsatsning i en högre division är inte otänkbart.
Jag trivs bra just nu, vi får se efter den här säsongen. Men det är kul att vara tillbaka.
Så jobbar vi med nyheter