Lysande Mattias!

Det behöver inte snurra många låtar förrän man lugnt kan konstatera: Nyköpingskillen Mattias Nordkvists platta låter bra. Riktigt bra till och med.
Det är moget och balanserat. I grunden enkel och rak gitarrrock i den klassiska svenska rockgenren. Elva genomarbetade spår.
Svenska texter som verkligen förs fram med stor känsla. Det spelar ingen roll om de är finkänsligare partier eller med sekvenser som kräver ordentligt rösttryck i framförandet. Mattias klarar båda utmärkt. Att just sjunga på svenska är en styrka.
Till denna enkla grund, gitarrer som slamrar, röjer, slingrar, kompar, pumpar, finns hela tiden små, små detaljer som ger plattan karaktär. Det kan vara ett körparti, en orgel, ett piano, en skiftning i tempo.

Man kan tycka att det låter lite Magnus Lindberg eller Ulf Lundell. Visst. Det låter lite Magnus Lindberg och lite Ulf Lundell. Men vadå? Lundell och Lindberg låter ju BRA.
Och glöm inte, det här är Mattias Nordkvist och hans medmusikers eget ihopknopade material.
Möjligtvis saknar jag någon låt till med rejält gitrarrklös i. Vi får Cirkus längtan och Nu är hon fri. Kanske borde det funnits med någon mer. Men det är bara lätta anteckningar i marginalen. För alla låtar de har med håller hög klass.
Frågan är bara hur de ska kunna hitta sin publik. Denna platta kommer att passa utmärkt för en lite äldre publik. I plus 30-landet bör de kunna få massor av lyssnare. Lyssnare som bandet är värda. Lagom skugga till dig är så bra.
Den bästa fullängdare med ett Nyköpingsband som gjorts på många, många år.
Fråga två är vilken låt de själva ska lyfta fram och lansera sig med i detta jämna material. Jag gillar lugna Många mil hit, poetiska Svårt och krämiga Cirkus Längtan. Kom dock på mig själv att hela tiden nynna, Det gjorde henne fri, fri, fri från sömnens ängar. Fri, fri, fri, fri som himlens änglar.

Kompisen Hennings låt som naturligtvis heter Fri har ett ackompanjemang som man omöjligt kan undgå att röra sig med i. Vi svävar iväg i en enkel, slingrig, jazzig melodi som Bo Kaspers Orkester inte kunnat göra bättre. Ohejdat medryckande. En hit.
Mats och Claes Hidegård, Marcus Loddby, Jonas Gustavsson och så Mattias Nordkvist själv, det här var toppen.