Tack alla SN-läsare där ute, det är så skoj att min förra krönika väckte så mycket intresse.
För er som har missat vad jag skrev om, kan jag kortfattat berätta att det handlade om min nya elbil och att jag var stolt över att köra koldioxidfritt de många mil jag pendlar till jobbet varje år.
Som en kommentar till krönikan fick jag en påpekan om att min elbil fortfarande sliter på asfalten och bidrar att en massa partiklar frigörs, och hamnar i naturen. Vilket i sin tur är skadligt för både människor och djur. Samt att tillverkningen av batterierna, som förr eller senare blir uttjänta, även de blir en belastning för miljön.
Jag kan hålla med om det. Det är därför det är så viktigt att det byggs upp en tillverkning som både använder förnyelsebar energi vid tillverkning och använder material som kan återvinnas.
Samtidigt ska det ställas mot att utvinna olja ur vår jord, vilken transporteras över hela jordklotet. Det är lika värt att diskutera om nu de två systemen ska jämföras med varandra.
En annan läsare påpekade att all tillverkning av solceller, vattenturbiner och andra anläggningar för att göra el är en miljöbelastning.
Det stämmer det med. Varken bilen, dess el eller livet i övrigt är utan miljö- och klimatpåverkan. Andra saker jag gör som drar el är att brygga kaffe, steka ägg och titta på tv. Men det är det sällan någon som ifrågasätter. Och ja, jag köper el från vind, vatten och sol.
Ytterligare en läsare skrev att det i dag är under en procent av de privata bilägarna som har en ren elbil och att om alla skulle ha det skulle det krävas ”laddningsställen i sådan omfattning att det inte ens är genomförbart under överskådlig tid”.
Som tur är går tekniken framåt. Elbilen är än så länge långt ifrån perfekt. Men kanske kan den i framtiden vara en av många lösningar?