Medelsvenskens konsumtion släpper ut 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år, enligt FN-förbundets interaktiva världsatlas Globalis.
Att bilpendla omkring 4 000 mil per år har inte placerat mig i botten av den skalan. Jag har gjort av med stora mängder bensin och släppt ut mer koldioxid än genomsnittet.
Men nu blir det ändring på det, för nu är den här till vår familjs stora glädje. Vår nya elbil ska ta mig till jobbet fram och tillbaka utan att belasta miljön med noll utsläpp av koldioxid. Det förutsätter så klart att även elen är grön och mitt lokala elbolag levererar energi från sol, vind och vatten.
Det har gått några veckor nu och jag har hunnit köra några hundra mil till och från jobbet. Och det har visat sig att det inte bara är bilen – utan även min körstil – som har blivit betydligt mer klimatsmart.
Räckvidden på bilen är med motorvägsfart ganska långt under de 26 mil som tillverkaren utlovat i blandad körning. Så här på vintern med klimatanläggningen igång och friktionsdäck mot asfalten är räckvidden snarare runt 20 mil. Det räcker precis fram och tillbaka till jobbet, plus några extramil i tjänsten.
När jag därför tvingas hålla ett öga på energimätaren har min körstil ändrats och blivit betydligt lugnare. Jag accelererar försiktigt och kör aldrig över 110 kilometer på motorvägen. Som en gubbe i hatt – om ni minns min förra krönika.
Det kan det vara värt.
Tittar man hur koldioxidutsläppen ser ut över hela jordklotet leder Qatar – enligt samma källa som ovan – överlägset skamligan med sina 45,42 ton koldioxid per invånare. Om alla människor i världen skulle ha samma konsumtionsnivå som en genomsnittlig invånare i Qatar, skulle vi behöva 8,7 jordklot.
Jag kan inte ensam kompensera för allt det. Men jag kan göra vad jag kan för att sänka min egen konsumtion.
Så nu rullar jag fram i total tystnad, fri från bensinmotorn. Och hoppas att jag gör hela jordklotet en tjänst.