Delvis är det en återgång till vad som gällde före 2008. Då handlade det enbart om eterkommunikation. Den stora förändringen 2008 var att regeringen gav klartecken till att FRA fick avlyssna all kommunikation, även den via kabel. Det var det stora ingreppet i medborgarnas privata sfär. Staten gavs i princip ett okej att lyssna på allt, men i sammanhanget glömdes Säpo bort.
En stat behöver ha möjlighet till spaning och kontroll – för allmänhetens och rikets säkerhet. Det avgörande är avvägningen mellan kontrollverktygen och respekten för privatlivet. Regeringen har behandlat och behandlar integritetsfrågorna som något som katten släpat in. Trots att både Folkpartiet och Centerpartiet har haft omfattande diskussioner på landsmöten och stämmor om FRA och rätten till integritet. Särskilt Centerledaren Annie Lööf bör ha koll på detta, eftersom hon själv en gång tillhörde kritikerna.
När Socialdemokraterna nu ansluter sig till FRA-majoriteten är alla deras tidigare krav på integritetshöjande åtgärder som bortblåsta. Hur ärligt menade var de kraven?
Folkpartiet och Centerpartiet går under jord när medierna rapporterar om FRA-lagen. Varför passar de inte på och kräver en mer omfattande utredning? En analys som direkt väger integritetskränkningar mot bevisad samhällsnytta? Risken är allt fler myndigheter vill kunna beställa spaning. För säkerhets skull. Man vet ju aldrig.
Myndigheters kontrollhunger kan i sig aldrig mättas. All makt bär på ett egenintresse. Därför är det frihetsvärnande politikers skyldighet att sätta staten på en noga definierad diet – inte erbjuda en dygnet runt-öppen allt du kan äta-buffé.