Målare med fingertoppskänsla

Planerna var att bli asfaltsläggare och att han tio år efter gymnasiet skulle sitta och skrapa bort gammal färg från kyrkbänkar fanns inte i Emil Ålunds tankar då han gick i skolan.
– Nej, jag skulle verkligen inte bli målare, jag tyckte inte det verkade vara roligt. Men jag blev övertalad av mina lärare som tyckte att jag hade talang och jag har inte ångrat mig en sekund.
I dag den 18 november fyller han 30 år.
När vi möts arbetar Emil Ålund i Svärta kyrka som genomgår ett restaureringsarbete. Golvet är borttaget på sina ställen och kyrkorummet är upp- och nedvänt med verktyg överallt och ett stort plastskynke över altartavlan. Emils uppgift just nu är att restaurera kyrkbänkarna.
– Jag tar först bort färgen från dem, säger han och drar med handen över den blågrå ton som målats dit långt efter det att kyrkan byggdes.
– Därefter ska de målas, jag tror att det blir en färg som går åt ockra.
Trots att måleriet i hans arbete kräver noggrannhet och finkänsla slår Emil Ålund bestämt ifrån sig på frågan om han själv är konstnärlig.
– Nej, nej, jag är absolut inte konstnärlig, inte ett dugg, säger han och skrattar.
Hantverket följer Emil även på fritiden där mycket tid går åt till den båt som han äger. Det är en gammal träsnipa som han renoverat steg för steg tillsammans med sin pappa och som ligger ute i Oxelösund.
– Den var förfallen men sjöduglig då jag köpte den så det har gått åt många timmar att få den i gott skick. Men den är inte färdig än utan det finns alltid något mer att göra.
– I somras blev det tyvärr bara två turer med båten så jag hoppas det kan bli fler nästa år. Det blev dyra båtresor om man säger så med tanke på att vi bara åkte två gånger.
Hemma i lägenheten i Oppeby finns sambon Maria och sonen Liam, 15 månader, som precis skolas in på dagis. Att bli pappa beskriver Emil som stort och han beskriver hur häftigt det är att få följa Liam i hans utveckling.
– I vår ska jag dessutom vara pappaledig en vecka och då ska vi åka till Kanarieöarna hela familjen tillsammans med ett par kompisar. Det är första gången vi är utomlands, varken jag
eller Maria har varit det innan, så jag hoppas att det blir en första stämpel i passet.