Han är inte jättelång. Men när den Skånebördiga konstnären Bernt Francke beskriver sitt sätt att måla växer bilden av en energisk känslomänniska fram, som rymmer både djup och vitalitet. Och som inte bangar för det stora formaten, trots att stora målningar sällan är kommersiellt gångbara.
– Jag är väldigt fysisk när jag målar, springer fram och tillbaka och försöker hela tiden utmana mig själv och spränga invanda gränser, säger han.
Bernt Francke har målat större delen av sitt snart 77-åriga liv. Under 30 år arbetade han dessutom som scenograf på SVT och på meritlistan står produktioner som Beppe Wolgers "Beppes godnattstund" och det banbrytande "Fräcka fredag" med sexologen Malena Ivarsson, samt åtskilliga dramatiseringar tillsammans med regissörer som Kjell Grede och Lars Molin.
– Det var en enormt spännande period av mitt liv och mycket lärorik, berättar han.
De senaste 20 åren har han dock uteslutande ägnat sig åt måleri. Men Bernt Francke menar att det går att dra paralleller mellan hans konstnärskap och åren som scenograf.
– Att måla är för mig ett slags drama. Man måste överraska sig själv som konstnär och det ska vara spännande, säger han medan han visar runt i galleriet.
Det råder ingen tvekan om att Francke är en känslomänniska och hans alster spänner från snudd på minimalism med avskalade motiv i skira kulörter till målningar med mycket färg där de yviga gesterna är extra synliga. Men hela tiden står kompositionen i centrum.
– För mig är kompositionen väldigt viktig men dagsformen avgör motiven. Ibland blir bilden väldigt blond och ibland mer vild. Jag jobbar mycket med yta och kan förändra en målning flera gånger innan jag känner mig färdig. Att det svänger mycket i mitt sinnelag avspeglar sig också i bilderna.
Hur vet man när en målning är klar?
– Det känner jag, men det är inte ovanligt att jag fortsätter med en målning efter en utställning. Att jag då fått en ny distans till motivet och ser nya saker som jag vill jobba vidare med. Rädslan är konstnärens värsta fiende, ibland måste man utmana för att se möjligheterna.
En av de avgörande utmaningarna i Bernt Franckes liv var den tumör han drabbades av för 30 år sedan och som satte ner hans rörlighet i högerarmen och handen. Livskrisen var ett faktum, men han lyckades vända krisen till något positivt.
– Självklart var det en katastrof men jag erövrade nya saker och fick en helt annan känslighet som konstnär. I dag tänker jag inte ens på att handen inte fungerar som den ska.
Fotnot: Bernt Franckes utställning har vernissage i dag lördag och pågår till och med den 27 januari.