Institutet för arbetsmarknadspolitiska studier har synat sjukfrånvaron och konstaterar att föräldraskapet leder till stora skillnader ifråga om sjukdagar. Män och kvinnor är nämligen sjuka ungefär lika sällan så länge de inte har barn. Men sedan...
Enligt IFAU går detta inte att förklara med könsskillnader i hur man allmänt uppfattar sitt hälsotillstånd eller skillnader mellan mäns och kvinnors arbetsmiljö. På 30 år har det här ”gapet” ökat främst mellan kvinnor och män som anses ha medel eller god hälsa. Relativt friska kvinnor är alltså sjuka oftare än relativt friska män.
Det är ett samhällsproblem.
Rapportförfattarna antar att detta kan ha sin grund i att kvinnor tar ett större ansvar i hemmet. Dessutom spelar yrkeskarriärens möjligheter in. Mammor får jämförelsevis lägre befattningar än pappor. Det skulle kunna leda till, tror IFAU, att mödrar trivs sämre på sin arbetsplats än fäder – och att tröskeln för hur pass sjuk man är när man sjukskriver sig därmed skulle vara olika.
Högre utbildning leder, generellt sett, till färre sjukdagar. Fast detta är inte alls lika tydligt bland kvinnor som bland män. Om kvinnor i högre utsträckning tar ansvar för hemmet samtidigt som de satsar hårt på jobbet, skulle det kunna förklara den ökade risken för sjukdagar. Den onda cirkeln, där en högre sjukfrånvaro påverkar karriären negativt, vore därmed etablerad.
Lägg därtill att kvinnor tar ut större andel av föräldraledigheten, vilket också brukar anses missgynna kvinnors karriärmöjligheter.
Skillnader ifråga om uttaget av dagar för vård av sjukt barn nämns inte lika tydligt i rapporten. Men det vore tämligen logiskt om den som oftare är hemma och torkar barnens spyor löper större risk att själv bli smittad.
Måste pappor alltså sjukskriva sig oftare för att samhället ska bli mer jämställt? Absolut inte. Däremot borde mödrars jämförelsevis högre uttag av sjukdagar gå att minska. En av nycklarna till detta är säkert en jämnare fördelning av ansvaret i hemmet.
Dubbelarbete sliter.