Man löser inte konflikter med krig

Nu när de sista bomberna har fällts över Irak för den här gången så kan man fråga sig om alliansens invasion var rätt väg att gå i denna komplicerade fråga. Man kan fråga sig vad den nya friheten är värd för tolvåriga Ali Ismail Abbas som förlorade båda sina armar och sin familj i ett flyganfall?
USA och Storbritannien har kallat kriget för ett frihetskrig med syftet att avväpna Irak från massförstörelsevapen och befria folket från Saddam Husseins regim. Underligt nog så använder alltså dessa stormakter fortfarande krig för att lösa konflikter runt om i världen.
Visst gläds jag med det irakiska folket, särskilt kurderna, som har blivit av med en av världshistoriens värsta diktatorer. Men till priset av vad? Det går inte att komma ifrån att tusentals människor har dött under de intensiva amerikanska och brittiska bombningarna.
Efter Gulfkriget sa USA:s dåvarande utrikesminister Madeleine Albright så här angående de civila dödsoffren: Det var ett pris som var värt att betala. Det säger ganska mycket om deras attityd till utrikespolitik och konfliktlösning.

Irak är just nu i spillror; ingen el och ingen fungerande sjukvård. Ett anarkistiskt kaos där befolkningen berikar sig på ägodelar från till och med landets nationalmuseet och dess sjukhus. Minnesmärken från högt kulturella tidsperioder och ambulanser har stulits och förstörts.
Kriget har givetvis fått konsekvenser för länder utanför Irak. FN är splittrat och organisationens viktiga roll vid internationella konflikter har suddats ut ytterligare.
Vad skulle ha åstadkommits utan krig? Hade vapeninspektörernas arbete kunnat ge ett likvärdigt resultat i fråga om demokratiska förhoppningar? Det är självklart svårt att svara på, men inga massförstörelsevapen har hittats. Vapeninspektörernas resultat kanske inte var så missvisande trots allt? Om världens blickar skulle riktas mot Irak och krav på mänskliga rättigheter och yttrandefrihet skulle föras fram så skulle regimen sannolikt kunna falla. Kanske är jag aningen naiv, men världsopinionen är starkare än vad man tror.

Vi har genom tv-apparaterna fått se jublande irakier som störtar Saddamstatyer. Jag tror att tusentals irakier är överlyckliga över krigets utgång, men det vi ser på tv är en kraftigt förskönad bild, iscensatt för att legitimera kriget. En utrikeskorrespondent sägs ha hört hur amerikanska soldater har uppmanat irakierna att plundra.
USA har åter igen visat musklerna i Mellanöstern och den här gången gick det relativt snabbt. Iraks vapenarsenal var inte så imponerande i jämförelse med två av världens stormakter. Att president Bushs imperialistiska korståg kommer att fortsätta är det ingen tvekan om, frågan är bara vad han planerar för ytterligare militära äventyr i kampen mot orättvisor. Deras doktrin om rätten till förebyggande krig medför en ny världsordning. Frågan är vilket land som står på tur. Syrien, Iran, Nordkorea?
Jag hoppas att Irak nu kan demokratiseras på egen hand och att USA och Storbritannien lämnar landet istället för att åta sig rollen som ockupationsmakter. För att motverka att nya militärkupper äger rum så krävs närvaro av FN.

Jag kanske lever i annan verklighet, men jag är fast övertygad om att människan är god och att man inte löser konflikter med krig. Jag håller med den engelska diktaren John Milton, i påståendet att den som segrar genom våld har blott till hälften besegrat sin fiende.