Många bygger svart i Trosa kommun
När det byggs i Trosa, byggs det svart. Det är i varje fall intrycket för den som läser samhällsbyggnadsnämndens protokoll.
Som när nämnden krävde att ett tak måste bytas ut för att de tegelfärgade betongpannorna inte hade exakt samma nyans som ett äkta lertegeltak.
När samhällsbyggnadsnämnden i Trosa träffades i måndags handlade sex punkter om att utdöma viten för diverse svartbyggen. Olovlig tillbyggnad av enbostadshus. Olovligt uppförd brygga. Olovligt uppförd solterass. Olovligt utfört materialval och färgsättning.
Ovanligt många? Ingalunda.
Vi brukar nog ha runt 50 sådana här ärenden om året, säger samhällsbyggnadschefen Björn Wieslander.
Som en jämförelse: miljö- och byggnämnden i Gnesta har hittills i år haft två möten. Utan ett enda svartbygge på dagordningen.
Så man kan ju undra vad skillnaden beror på?
Att den kulturminnesmärkta stadskärnan är extra känslig för arkitektoniska utsvävningar är en gissning. Den speciella skärgårdsnaturen en annan. Men ofta initieras ärendet av att någon anmäler grannen på andra sidan häcken.
Björn Wieslander tror att närheten till Stockholmsregionen möjligen kan öka trycket på marknaden. Men egentligen vill han inte spekulera över den höga andelen svartbyggen just i Trosa.
Vi har en arbetsordning som vi tillämpar. Dels upptäcker vi nybyggen där byggherren avvikit från bygglovet, dels går vi rutinmässigt igenom alla akter efter fem år för att kontrollera om avvikelser tillkommit senare.
Ibland gör kommunens tjänstemän svep genom ett helt bostadsområde. Så har till exempel skett i StensundKrymla och Dalbyområdet i Västerljung.
Då brukar en hel del svartbyggen fastna i varpen.
Det låter nitiskt i överkant?
Nja, det vi sysslar med är myndighetsutövning. Ytterst handlar det om allas likhet inför lagen.
Vi kan inte låta vissa komma undan och andra inte.
Jonas Björnstam
Så jobbar vi med nyheter