Många viltolyckor riskerar bli fler i höst
Nu kommer den mörka årstiden och risken för viltolyckor ökar. Riksväg 218, Ådarakan mellan Trosa och Vagnhärad, är ovanligt drabbad.
2002 hade vi många olyckor på Ådarakan. Förra året minskade antalet, men i år har de ökat igen, säger han.
Älgarna har blivit fler. Det finns åtminstone fem stationära älgar i vägens omedelbara närhet. Dovhjortarna uppträder i flockar på upp till 30 djur i varje flock. Samma sak gäller vildsvinen.
Vi har haft åtminstone sex grisolyckor bara i sommar. Fyra av dem inträffade mitt på rakan. Annars verkar det som om vildsvinen gärna tar sig över vägen vid Augustendal där de hittat en glipa mellan Simons Svets och våtmarkens stängsel. Grisarna är vanedjur.
De springer över vägen för att dricka och ta för sig av den frodiga grönskan vid ån. Även vid Trostorp är 218 hårt drabbad. Men egentligen är ingen del av vägen säker.
Nu har höstvete såtts på åkrarna mellan vägen och ån. Grödan uppskattas särskilt av dovhjortar, så risken är stor att de börjar ta sig över vägen när det börjar spira.
Men varför så attraktiva grödor på den sidan av vägen?
Man kan inte gärna ändra växtföljden för djurens skull. Däremot har vi besått stora arealer öster om väg 218 med viltgröda, olika vallväxter som de gillar att beta av. Förhoppningen är att den här grödan ska hålla dem på rätt sida av vägen.
Leif Andersson är kritisk mot Vägverket. Varningsskyltarna borde sitta tätare. Och sikten förbättras. Sly och ogräs fick växa sig höga i dikesrenarna i somras innan de äntligen slogs.
Men även trafikanterna borde ta sitt ansvar. Genom att lätta på gasen till exempel. Och genom att anmäla när en olycka skett.
Tyvärr är det många som smiter. Nyligen hittade vi två döda älgar, en ko och en kalv. De var påkörda, men ingen hade anmält olyckorna. Eller så ringer folk först dagen efter olyckan. Det kan bli många timmars onödigt lidande för ett skadat djur.
Så jobbar vi med nyheter