Hijabuppropet satte sitt avtryck under gårdagen. Syftet är att normalisera slöjan, i form av hijab, som en del av vardagen och att protestera mot att muslimska kvinnor trakasseras. Uppropet uppmanade alla "medsystrar i Sverige – religiösa som icke-religiösa" att under gårdagen klä sig i slöja som en solidaritetshandling (Aftonbladet 18/8).
En som valde att följa uppmaningen var Nyköpings kommunalråd Malin Hagerström (MP). På Facebook förklarar hon varför: "Bär slöja i dag för visa stöd till utsatta muslimska kvinnor samt påminna om att alla kvinnor är fria att klä sig precis som de vill utan att bli påhoppade, kränkta och misshandlade."
I ett fritt och öppet demokratiskt samhälle ska var och en kunna klä sig som de vill. Varken staten eller mobben ska vara smakdomare eller utfärda klädtvång. Den som bär slöja eller kippa ska självklart kunna göra det – utan att möta vare sig fysiskt våld eller verbala angrepp.
Att bära hijab är inte märkligare än att bära hatt, sjal, kippa, turban eller bakvänd keps. Våra klädval är alltid i någon form påverkade av rådande normsystem, utifrån egna och andras förväntningar.
Ingen ska heller tvingas att bära slöja. Slöjan används ofta i samhällsdebatten för att illustrera ett klädesplagg som inte är individens val utan symbol för ett patriarkalt tvång. Där flickan är ett offer, inte fri att välja själv. Men vi ska minnas att våra kläder inte avslöjar om vi är utsatta för förtryck eller hot. En människas nakenhet är inte nödvändigtvis en garanti för den yttersta individuella friheten.
Precis som organisationen Humanisterna påpekar (TT 19/8) är det viktigt att hålla i sär det som är följden av en människas fria val och det som är följden av en förtryckande norm, grundad i religiösa, traditionella eller patriarkala krav.