Människokroppen som dekoration
Måleri av Iréne AnnerudPelles Lusthus, Nyköping(till 17 februari)
Raku är en gammal japansk bränningsteknik. Tillvägagångssättet, att placera brända föremål i en tunna med fuktig halm och strypa syretillförseln, får glasyren att krackelera. Och sprickbildningen blir till ett mönster i sig i Eivor Åbergs form- och figurrika keramiska bilder.
Bland klot, vågband och spiraler i milda färger reduceras mänskliga kroppsdelar till dekorativa element. Men det finns några sköna undantag, där människan hamnat i centrum. Dit hör bilden av en sittande kvinnan i vilsam pose, med ena armen stödd mot ett postament och den andra hållande om vaden på det uppdragna benet.
Mer hotfull men inte mindre intressant är stämningen i bilden med en naken kvinna som så kraftfullt lutar sig mot en hög kruka, att den hotar välta över ett ihopkrupet och värnlöst barn.
Medutställaren heter Berit Hammarbäck och kommer från Norrköping. Hon visar oljemålningar, colografier och små kollage av refuserad grafik. Oljemålningarna är abstrakta. Bäst är de suggestiva landskapen i diffust disig och mohairgarnsluddig atmosfär.
Övervägande ickeföreställande är även Iréne Anneruds måleri i Pelles Lusthus. Inte är det roligt precis. Men det finns ljusglimtar. Som när pianister, romanssångerskor och trumpetare tar form bakom röda rökridåer. Effekten är inte heller dum i Möte, när två kvinnor i förtroligt samspråk över att cafébord plötsligt och överraskande framträder i den dunkla interiören.
Ännu mer tycker jag om En resa, en underbart trivial bild av en läsande sommarklädd kvinna på väg någonstans i en landsvägsbuss.
Men frågan är om man skall låta sig nöja med så få russin i en kaka?
Så jobbar vi med nyheter