Maratonmatch var injektion för tennisen
Låt vara att Jonas Björkman ångar på även i årets Wimbledon om 35-åringen fortsätter att returnera så här är det bara Roger Federer som är omöjlig. Men det är Robin Söderlings holmgång mot Rafael Nadal som har piggat upp den mest slumrande tennistittaren.
Söderling fick bara en chans att rubba Nadal när spelet fyra dagar efter matchen skulle ha börjat återupptogs i det regnhärjade Wimbledon. För vilken gång i ordningen hade jag tappat räkningen på. Han tog den inte. Dramat blev en tragedi, men hade ändå det mesta.
Det var den kaxiga underdogen som vägrade acceptera stjärnas smått otroliga mängd vidskepligheter och tidskrävande vanor som uppenbart också används för att psyka och störa motståndarna. Det var den tunga bollbohemen från Mallorca som hade en direkt dödande forehandsräddning ut mot sidlinjen som bland det vackraste slag som jag har sett.
Det hela blev ett hatmöte över fem set som man kommer att minnas i flera år i en sport som på herrsidan numera har alldeles för många slätstrukna maskiner. Många tyckte att det var fel av Robin att reta upp Nadal med att apa efter hans sätt att dra i byxorna men så här i efterhand tycker jag att det var helt rätt. Söderling tog inte skiten som den snofsigt klädda domaren visserligen gav någon tillsägelse om, men aldrig skulle våga ge varning eller poängstraff för. Det rör sig om en karismatisk världstvåa som brukar få göra som han vill.
Den psykologiska kampen pågick ända från omklädningsrummet där Söderling vägrade låta Nadal komma in sist på banan till efter matchbollen där han först utmanade domslutet och sedan knappt tog i hand. Okej, det där sista var inte så snyggt men tennisen behöver kött och blod.
Nadal gav igen på presskonferensen. Han kallade Söderling onormal och inte omtyckt på touren då han inte bad om ursäkt för nätrullare, knappt tackade för matchen och inte var trevlig i omklädningsrummet.
Mmm, sånt säger liksom inte tennisspelare på stora presskonferenser. Söderling uppmanades en massa gånger av den brittiska pressen att kontra men ryckte bara på axlarna men sa till sist att varför ska jag be om ursäkt när det var min lyckligaste stund i livet, det är bara bullshit. Bara att tacka för underhållningen de här två dygnen när ordet regnpaus fick en ny dimension.
Så jobbar vi med nyheter