Margaretha vaknade när tjuvar bröt sig in
Efter inbrotten hos grannarna sa Margaretha Löfgren till sina barn att de inte behövde vara oroliga, för tjuvarna går aldrig in där folk är hemma. Hon hade fel. Kvart över tre en natt kom tjuvarna.
När hon steg upp såg hon från fönstret i vardagsrummet hur en man låg på knä i rabatten och mixtrade med ett källarfönster.
Hon blev rädd och trodde att en person redan befann sig i husets källare, någon som när som helst skulle komma uppför trappan, till henne och hennes sovande familj.
Jag tänkte direkt att det var meningslöst att ringa polisen eftersom de är i Nyköping och inte hinner hit innan allt är försent, berättar hon.
Hon blev orolig för barnen, letade rätt på nycklar och låste dörrarna till deras sovrum.
Vi visste först inte vad vi skulle göra. Min man Bosse knackade hårt på rutan samtidigt som jag ringde polisen. Tjuven for upp och samtidigt kom en annan kille springande från baksidan, de satte sig i bilen och försvann.
Efter en stund ringde polisen upp och meddelade att de skickat en bil, och ytterligare en timme senare kom en ensam polis och ställde några korta frågor om händelseförloppet, sedan åkte han igen.
Då kände jag mig väldigt övergiven, jag var uppskakad och hade frågor jag ville ställa, säger Margareta Löfgren.
En tid senare ringde hon närpoliserna i Gnesta och chefen lovade dem ett besök.
Men ingen har kommit. Vi vet att en polis har varit här under dagtid när pojken var ensam hemma, men sedan dess har vi inte hört något. Vi vet inte om de utreder eller om de har lagt ner ärendet.
Margareta Löfgren tycker att det skulle kännas bättre om hon visste att det fanns poliser i Gnesta som kunde komma och ta tjuvarna på bar gärning.
Man vågar inte vänta på polisen i 30 minuter när tjuven är på väg in. Därför skrämde vi bort dem, och resultatet av det blir ju att de aldrig åker fast.
Så jobbar vi med nyheter