Margit växte upp på Madagaskar

– Det är väl en ärftlig last, säger Margit och menar att intresset även fanns hos hennes mor.
Margit Gustafsson fyllde nyligen 75 år och riktigt vart man ska börja i Margits outtömliga livshistoria är svårt att veta. Den börjar med uppväxten på Madagaskar.
– Mina föräldrar var missionärer, far var präst från Norge och mor var lärare från Sverige, förklarar Margit.
På Madagaskar gick Margit i norskt internat, tillsammans med sin syster och andra missionärsbarn. Det första språket hon lärde sig var det inhemska språket malagasy, även om hennes föräldrar pratade till henne på sina respektive modersmål.
– När min syster och jag träffas brukar vi prata malagasy med varandra, men jag förstår mer än vad jag kan prata nu.
När Margit var tolv år återvände familjen till Norge, ett land som då var främmande för henne.
– Snö visste jag inte vad det var, utbrister Margit.
När hon var 15 år reste familjen tillbaka till Madagaskar på nytt, då hennes pappa startat ett arbete för hörselskadade där. Men på Madagaskar fanns ingen examensrätt, därför återvände Margit till Norge för att studera vid Realskolan.
Till Sverige kom hon genom sin moster som bjöd in henne till landet.
Tack vare kärleken blev hon kvar. Det medförde
ett hus på landet och sju barn. Utöver det hade familjen också fosterbarn och sommarbarn.
– Det var ju så många barn ändå, så det gjorde inget att de blev fler.
Margit har genom sitt liv haft många olika yrken, men det sista jobbet innan pensionen var som bussförare i Sveriges försvar.
Vart efter barnen lämnade huset blev det tomt och stort. Men först år 2006 flyttade Margit och Klas från gården för att bosätta sig i Bergshammar.
Under vår och vinter har Margit fullt upp med kyrkokörer, simning och vattengymnastik. Under hösten stickar hon schalar till barn och barnbarn.
En gång om året samlas alla norska människor som bodde på internatet i Madagaskar, för en återträff och går på ”tur” i Norge.
– Min önskan är att besöka Madagaskar igen, jag har inte sett det sedan vi lämnade landet år 1953.