Maria Gripe i världen
Maria Gripe har trogna läsare på många håll i världen. Till dem som är mest förtjusta i hennes fantasivärld hör spanjorerna.
_ Läsarna kan identifiera sig med personerna eftersom de inte är hjältar och eftersom läsarna upplever att de står nära dem.
Marina Terzi kom i kontakt med Maria Gripes böcker i slutet av 1970-talet när förlaget gjorde en omfattande (och mycket framgångsrik) satsning på två serier med bra barn- och ungdomsböcker.
Hon upplevde redan från början att den svenska författaren hade något speciellt.
_ Man kan inte sluta läsa. Det finns en balans mellan verklighet och ett slags fantasy, saker som inte kan förklaras i den rationella världen och inte i slutet av boken heller, eftersom inte ens huvudpersonerna kan förklara dem. Detta skapar en sorts "olustkänsla" som är tilltalande.
Hittills har tre spanska förlag givit ut Maria Gripe och enbart Ediciones SM har totalt sålt över två miljoner böcker. Till de titlar som har sålt i mer än 100 000 exemplar hör "Pappa Pellerins dotter", "Glasblåsarns barn" och "Tordyveln flyger i skymningen". Enligt Marina Terzi finns de flesta titlar som hittills har kommit ut fortfarande i tryck.
I Spanien är Maria Gripe ett känt namn för många unga läsare. 1983 besökte hon Madrid.
_ Det var en stor händelse. Särskilt rörande var det när hon talade på några av de största skolorna. Förväntansfulla barn kom och hälsade på henne och bad om autografer, berättar Marina Terzi.
Maria Gripes böcker har översatts till ett 30-tal språk. En översättare som har jobbat med flera titlar är italienska Laura Cangemi, som lärde sig svenska som utbytesstudent och läste "Elvis Elvis" när hon studerade svenska på universitetet. Hon började skicka brev till olika förlag där hon uppmanade dem att ge ut Gripes böcker, men alla tackade nej. Men 1988 fick hon chansen. Då hade en redaktör på Italiens största förlag blivit intresserad och Laura Cangemi fick börja översätta "Glasblåsarns barn".
Hon har svårt att svara på vad som är Maria Gripes storhet som författare. Man skulle skriva en roman om det, menar hon.
_ Hennes språk, först och främst: inte för lätt och ändå flytande, aldrig tungt, otroligt nyanserat. Hennes förmåga att leva sig in i en tonårings tankar och känslor. Hennes enorma fantasi.
Det rika språket gör det också lättare att åstadkomma en bra italiensk översättning, enligt Laura Cangemi, som är särskilt fascinerad av Maria Gripes beskrivningar.
_ I Glasblåsarns barn beskrivs zigenarna i början av kapitlet om marknaden bara på några rader, och ändå kan man riktigt se dem framför sig.
Maria Gripe har ju ofta många tankar med de namn som hon ger sina huvudpersoner. Hur gör du med dem när du översätter?
_ Det beror på böckerna och på åldersgruppen de är riktade till. Josefin fick bli Carolina, bara för att den italienska motsvarigheten skulle blivit Giuseppina, ett namn som bara gamla tanter har i Italien nuförtiden och som ingen flicka skulle drömma om att välja åt sig själv. I "Glasblåsarns barn" fick Klas heta Pietro eftersom hans namn skulle rimma med glas som på italienska är vetro.
Enligt Lena Andersson på Bonnier Carlsen händer det fortfarande ofta att utländska förlag hör av sig och vill köpa utgivningsrättigheter till Maria Gripes böcker. Just nu är de forna östländerna, där förlagen börjat få lite bättre ekonomi, mest aktiva. Nyligen har titlar sålts till både Slovenien och Ryssland, och i Estland har serien om Elvis Karlsson börjat ges ut.
Så jobbar vi med nyheter