Maria söker sitt inre barn

Nallen står för trygghet och tröst, förklarar Maria. Paraplyet symboliserar det tunga i livet. Jag började med att måla dotterns vita nalle, men jag har alltid varit nalletokig. Jag dras alltid till leksaksavdelningen där alla nallar finns.

Nu ställer Maria ut på Culturum i Nyköping. Hon har haft flera utställningar och biblioteken är intresserade. Hon tror själv att det kan bero på att utbrändhet ligger i tiden.
Många som har blivit utbrända har tittat på mina tavlor och de känner igen sig, det ser jag i min gästbok där besökarna skriver.
Maria var kommunal dagbarnvårdare i många år. Hon kände att hon inte räckte till att göra ett bra jobb med alla indragningar. Hon gjorde så gott hon kunde och unnade sig aldrig något själv, pliktkänslan var stor. Arbetsmiljön var inte heller den bästa och hennes vilja att sätta barnen främst gjorde att hon blev för duktig. En dag sa kroppen stopp, hon fick panikångest och fick uppsöka akuten. Därefter blev det sjukskrivning och så började den långa vägen tillbaka.
Jag är inte där än, förklarar hon. Men att måla har blivit som en terapi för mig. I början använde jag akrylfärger men nu har jag mer gått över till olja.
I arbetet med att hitta tillbaka har hon också börjat skriva och upptäckt musiken. Ett tag spelade hon bara Sara Brightman och Demis Rossis, högt, om och om igen.
Jag kände att jag mådde bra när jag målade. Så fanns det de som tyckte att jag skulle ställa ut mina tavlor. Självförtroendet stärktes av uppmärksamheten samtidigt som den var lite läskig. Den första utställningen hängde jag på vårdcentralen och så gick jag vidare och till biblioteken.
Samtidigt trycktes tavlorna som vykort som säljs till förmån för insamlingsstiftelsen Hjärnfonden.
Det känns kul att känna att nallen gör något gott för Hjärnfonden.
Hon tycker att det är mycket självutlämnande både att måla och skriva men fick bara positiva reaktioner.
Människor känner igen sig och det är positivt. Det kändes inte farligt. Jag kände att jag gav någonting genom att dela med mig. Hon varvar också målandet med att skriva. Att skriva är för Maria lika viktigt som att måla.
Hon menar att måleriet är ett sätt att hitta tillbaka till sig själv och till sitt inre barn. Att mer leva i nuet och ta tillvara de små stunderna i möten med människor.
Det är det inre barnet som jag går omkring och jobbar med.