Marie Karlsson skulle sluta- men nu är hon sugen igen
När Timber var tvungen att avlivas strax efter jul funderade Marie Karlsson på att lägga westernhatten på hyllan. Ridningen kändes inte rolig. Nu en och en halv månad senare, med ny häst i stallet, har lusten att tävla kommit tillbaka.
Hörlurarna är nedskjutna runt nacken och det enda kännetecknet för sporten _ sporrarna _ sitter fast förankrade på kängorna.
Förr förra måndagen kom hon hem till Sverige igen _ med två hästar i transporten, den ena ridskolehäst, den andra Maries nya tävlingshäst.
De tre veckorna i Tyskland har gjort gott. Dels hittade Marie en kopia av hästen hon var tvungen att avliva i vintras, dels fick hon klarhet i hur framtiden skulle se ut.
Förra sommaren verkade allt så enkelt. Verksamheten på Okna Ranch, som Marie driver tillsammans med sina föräldrar och en annan familj, var i full gång. Och i stallet fanns reiningmästaren Ruf Timber, en sponsorshäst med stora potentialer. Tre dagar efter att Marie suttit upp på honom för första gången vann hon en tävling. Någon månad senare blev det guld på SM.
Karriären pekade spikrakt uppåt. Då hände det som inte fick hända. Timber fick tarmvred strax innan starten på hästtävlingarna på Globen och fick forslas akut till Uppsala för vård.
Strax efter jul avlivades han sedan.
_ Det var ett riktigt bakslag. Jag tänkte faktiskt sluta rida. Timber gick så bra dagarn innan Globentävlingarna och så hände det här. Jag var tvungen att ta en månad och tänka efter vad jag skulle göra och det var nog först när jag åkte ned till Tyskland som jag förstod att jag var tvungen att satsa på det här. Jag kan inget annat.
Marie skrattar när hon säger det sistnämnda. Men visst, är man uppfödd bland hästar och har en sådan utbildning som hon har, är det sant.
Den andra anledningen att hon fortsatte står i hagen utanför stallet.
Topsail Tivio, eller Tailor, är en brun fyraårig hingst. Ganska liten och lugn för att vara hingst. I varje fall när vi besöker honom.
_ Men han höll på att riva boxen i natt, berättar Marie.
Det är ingen tillfällighet att Marie vände sig till Tyskland när hon letade efter en ersättare till Timber. Quarterhästens hemland, USA, var enligt henne inget alternativ.
_ I USA brukar man rida in hästarna vid två års åldern och så rider man dem hela tiden. Min tränare i Tyskland, George Maschalani, rider istället in hästarna på hösten de fyller tre år och så låter han dem vila till våren innan han börjar arbeta dem igen.
Dessutom är Georges hästar mer allround tränade. Inte så specialiserade som många från USA och även Sverige.
_ Hästarna blir showsmarta. De vet mer eller mindre vad de ska göra i ringen. Och jag vill ha en häst som man kan tävla annat än reining med. Det är inte roligt att åka till en tävling och bara ställa upp i en klass.
Marie beskriver sin tränare som en "sökare".
_ Han utvecklar sig hela tiden och fastnar inte i ett tänkande, säger Marie och berättar att första kontakten med den Libanon födde tränaren var "maffiaboss".
Det var också tränaren som plockade ut Tailor till Marie, som föll som en fura för hans utseende.
_ När jag såg honom i boxen visste jag att jag skulle köpa honom.
Ingen mer sponsorshäst alltså?
_ Jag vill inte att min ridning ska vara bunden till andras hästar. Så mycket kan hända.
Marie har lärt sin läxa den tuffa vägen.
Så jobbar vi med nyheter