Märklig terapi gav psykologen varning
Psykologen på Nyköpings lasarett använde något udda metoder i kontakten med den kvinnliga patienten. Bland annat fick hon ligga i hans knä samt suga på hans finger. Kvinnan bröt terapin efter den flera års intima behandlingen och anmälde läkaren. Disciplinföljden blev en varning.
Efter en tid i samtal med honom började han tillämpa en något udda behandlingsterapi som kvinnan i sin anmälan kallar amning.
Den gick ut på att hon skulle ligga i psykologens knä i ångestdämpande syfte.
Vid ett tillfälle fick hon stoppa psykologens finger i munnen samtidigt som hon låg med huvudet mot hans bröst eller kön. Den fysiska kontakten fortsatte, och tilltog efter något år.
Samtidigt började pyskologen få vredesutbrott och uttala sig nedsättande och skrika åt henne och ibland brotta ned henne. Vid flera av dessa tillfällen fick hon blåmärken.
Behandlingen bedrevs även utanför lasarettet, ibland utomhus och hemma hos kvinnan. Ibland i hennes säng.
Kvinna påstår i sin anmälan att hon flera gånger velat avbryta behandlingen men att psykologen då hotat med att lägga in henne på psyket.
Förutom den fysiska kontakten vid terapin som pågått sex-sju timmar i veckan har psykologen även ringt flera gånger i veckan, lämnat telefonmeddelande samt spelat in kasettband och skickat henne.
Vid samtalen ska han också vid flera tillfällen ha talat om sig själv och sina egna problem.
Nyligen avslutade Hälso- och sjukvårdens Ansvarsnämnd fallet dit kvinnan anmält pyskologen. Enligt regler gällande handläggning av disciplinfrågor får nämnden bara ta upp frågor som anmälts inom två år från förseelsen.
Pyskologen står därför bara ansvarig inför händelser inträffade från år 2000.
Nämnden finner i sin bedömning att pyskologen uppträtt felaktigt och att de överskridna gränserna varken är ringa eller ursäktliga. Därför utfärdar nämnden en disciplinpåföljd i form av en varning.
Pykologen själv medger att han haft olämplig fysisk kontakt med kvinnan, att han fått agressionsutbrott och belastat henne med sina egna problem.
Han erkänner också att han brustit i sin behandling genom att inte begära handledning och att han inte insett att kvinnans problem var för svåra att avhjälpa med hans egen kompetens.
Han förnekar dock att han skulle ha haft några egna motiv, som sexuella, att ha fysisk kontakt med kvinnan eller att han skulle ha utnyttjat henne.
Så jobbar vi med nyheter