Markoolio med proffsig och spexig underhållning
Han kan inte sjunga. Han kan inte rappa. Det är tveksamt om han kan rimma. Han kan absolut inte dansa. Men allt detta slår åskadaren först långt efter showen är över. För Markoolio besitter andra kvaliteter än de musikaliska. Han har charm och självironi och bjuder på sig själv. Han driver med sin egen oduglighet gång på gång.
Klockan kvart över åtta på fredagskvällen faller den finska ridån och Markoolio och hans stora, vitklädda band äntrar scenen vid Jogersöbadet. Första låten är Rocka på. Vem som är stjärnan går inte att missa, Markoolio äger scenen. Allt är välrepeterat. De sex dansarna öser på med yviga gester och proffsiga rörelser, bandet försöker överträffa varandra i halvtöntiga rockposer, men alla blickar är på Marko Lehtsalo från Orminge utanför Stockholm.
När Markoolio slog igenom var hans musik en blandning av Just D:s skämtrap och Beastie boys partyröj. Lite pajas, lite rap och mycket glimten i ögat. Idag är Markoolios musik mil från hip-hopen. Han samarbetar med trötta rockare som Boppers, han allsjunger på Skansen. Kort sagt, rebellstämpeln är sedan länge bortsuddad.
Men att vara rebell är knappast Markoolios mål. Han vill underhålla. Han vill få skratt och få människor glada, inte tillfredsställa mossiga musikjournalister med sin musik och sina texter. Men i sin, eller är det kanske skivbolagets, utstakade målgrupp är han kung.
När Markoolio och hans två dansare leker pojkband är det svårt att inte le. Han gör narr av en hel genre. En genre som uppskattningsvis hälften av publiken älskar. Men han gör det med ömhet och respekt. Så skratten blir inte på barnens simpla musiksmaks bekostnad utan på Markoolios mages.
Innan konserten ringlar köerna längre till hopptältet än till toaletterna inne på ölområdet. Det säger ungefär vilken publik Markoolio har. Publiken är alltså inte gammal, men entusiastisk. Markoolios kalsongskämt och hans runda mage får stort bifall från de yngre. Och låtarna är enkla att sjunga med i. Refrängerna har en sorts klibbighet som gör att de fastnar redan vid första lyssningen.
Och det är väl i princip den bästa kritik en hitmakare kan få?
Showen avslutas med låten Mera mål. Den melodin förtog onekligen en del av det lilla nöje som fotbolls-EM 2000 gav oss svenskar. Men live med Thomas Ravelli på scenen är till och med den låten rolig. Med konfetti och fyverkerier lämnar Markoolio Jogersö för denna sommar. Publiken verkar nöjd och Markoolio är en proffsig folkparksshow rikare.
Fotnot: Recension av Nationalteatern kommer i måndagens SN.
Så jobbar vi med nyheter