Högt upp i en backe i Blacksta ligger Jennys och fästmannen Jimmies hus, halvt omgärdad av en kaningård. Förutom ett 40-tal kaniner så har paret även åtta katter.
– En katt är adopterad från katthemmet och en annan har helt enkelt valt att bosätta sig här, säger Jenny som annars jobbar som personlig assistent åt en äldre brukare i Nyköping.
Enligt Jenny Waern är hon "en rätt blyg och lugn tjej" som kanske just därför valt att uttrycka sig genom sina tatueringar och piercingar.
– Jag har alltid tyckt att det är fint med mönster. Det enda jag visste var att jag ville ha en mjuk och fin tatuering, så att det skulle passa mig, säger Jenny som för fyra år sedan tog steget som få kvinnor gör – en tatuering i ansiktet.
Tatueraren i Södertälje bad henne att verkligen fundera igenom konsekvenserna men hon hade redan funderat ett år så hon återkom snabbt.
Gaddningen blev blommönster och en fjäril på ena kinden och som märkligt nog smälter in bra på huden. Kanske för att den nästan känns som att den är målad i blyerts i stället för bläck.
– Äldre som jag möter i jobbet ger ofta fina komplimanger om att tatueringen är intressant. De frågar om de får känna och menar att den ser ut som ett smycke, berättar Jenny som hittills inte fått utstå elaka kommentarer.
– Folk kanske blänger lite men inte mer. Vill jag så kan jag dessutom sminka över tatueringen. Concealer täcker bra.
För ett år sedan fick hon även en tankeställare när hon blev kallad till anställningsintervju på sitt nya jobb.
– Visst kom tanken att arbetsgivaren kanske tror jag är en värsting eller kriminell. Men jag tror det tänket var vanligare förr. Jag fick ju faktiskt jobbet!