Piraterna drog stora väljarskaror vid senaste EU-valet. Många delade bilden av en värld där statsmakterna tog sig allt större övervakningsmakt och det privata utrymmet tvingades ge vika. En del kom som på beställning från den amerikanska musik- och filmindustrin. Rättegången mot de ansvariga bakom sajten Pirate Bay skapade omfattande debatt om upphovsrätt och delningsmöjligheter. Andra frågor var led i kampen mot terrorismen, i spåren av brutala terrordåd begärde myndigheter större makt att kontrollera alla, inte bara direkt misstänkta. Var det rimligt att automatiskt misstro medborgaren?
Den politiska och polisiära makten växte – på bekostnad av den personliga förmågan att freda sig. Därför blev svaret Piratpartiet för många som tyckte att samtliga svenska riksdagspartier inte stod upp tillräckligt för integritet och personliga rättigheter. Men det är några år sedan och de hetaste debatterna har svalnat, medlemstalen för uppstickarpartiet rasar (Ekot 10/4). Är Piratpartiet på väg att bli nya Junilistan? Upp som ett irrbloss, ut som en askhög.
Det är inte helt säkert. Junilistan var en följd av svensk EU-debatt, inte mer än så. Medan det ser ut att gå trögt i Sverige firar Piratpartiet i stället framgångar i Österrike och Tyskland. Möjligen är det en fördröjd av svensk debatt. Kanske är det något mer genomgripande, den tyska partiplattformen är bredare än det svenska systerpartiets och ger utslag i mätningar för regional och nationell politik.
Rätten till personlig integritet är en slumrande frihetsfråga. Den har inte ett direkt EU-negativt anslag utan inbegriper ett bredare maktkritiskt perspektiv. Då och då blommar den upp igen. Med eller utan pirater.