Detta berör ett av få vargrevir som ligger så nära huvudstadsområdet att det kan påverka vardagen för människorna som bor där. Två vargar markerade hotfullt mot en kvinna med barnvagn och släpade samtidigt med sig familjens hund.
Att hundar anfalls av vargar är allt annat än en nyhet. Ändå dominerade det nyhetsflödet i riksmedierna under delar av söndagen. Tidigare har det varit något som väckt lokal debatt i de delar av skogslänen som har varg.
I det lokala reviret finns två vuxna vargar och en kull fjolårsvalpar. Incidenten illustrerar hur vardagen påverkas för de människor som bor i vargtrakter. Har du hund, har du tamdjur – ja, då är reviren något att vara uppmärksam på.
Vargarna i Riala är inte farligare än vargar någon annanstans. Vargen är som rovdjur inte farligare i dag än den var i går eller förrförra vintern.
Ju närmare storstäderna reviren kommer desto fler hundägare behöver vara medvetna om riskerna. Lösspringande hundar uppfattas som revirkonkurrenter – och då styr instinkten att försvara reviret. Sådana här händelser ger förstås extra stora rubriker i miljöer som är relativt ovana vid den friktion som uppstår mellan människobosättningar och vargrevir.
Rovdjursutredningen föreslår att antalet vargar ska dubbleras, från dagens cirka 200 till 450. Stammen ska stärkas med hjälp av inplantering för att minska inaveln. Den omdebatterade skyddsjakten är samtidigt tänkt att fortsätta. Syftet är att uppnå så kallad gynnsam bevarandestatus för vargen.
Det betyder fler revir. Politikerna måste behandla frågan lika oavsett om det handlar om Riala eller Rättvik, Bograngen eller Björkvik. Det blir fler miljöer där människa och varg behöver lära sig att samexistera. Forna tiders vargskräck lär aldrig komma tillbaka i större omfattning, och tur är det, men ingen ska tro att denna fördubbling kommer att ske utan konflikter.