Ska fler få bo vid Båven? När regeringen senast ändrade i strandskyddet fick den hård kritik från miljörörelserna. Kritiken gick ut på att det skulle bli så mycket svårare att skydda värdefulla strandmiljöer. Den bilden krockar med det faktum att länsstyrelsen i Sörmland vill se en utökning av strandskyddet på många håll runt sjön Båven – från 100 meter till 300 meter (SN 9/11). Syftet från länsstyrelsens sida är att värna skyddsvärd natur och allmänhetens tillgång till stränderna.
Kommunföreträdare går i taket. De anar i stället möjligheter till landsbygdsutveckling i strandnära lägen och ser över sina översiktsplaner. Inte minst Flens kommunalråd Anders Berglöv (S) riktar hård kritik mot länsstyrelsen (Östnytt 26/11) och hävdar att den nuvarande Båvenplanen är tillräcklig som skydd.
Sörmlands största sjö Båven utgör en värdefull och attraktiv miljö, relativt storstadsnära. Det är inte konstigt om kommunföreträdare i Flen, Nyköping och Gnesta gärna vill ta chansen att locka fler invånare till natursköna delar av kommunen. Från landsbygdsintressenas sida är det en välkänd efterlysning att göra det möjligt för fler att bosätta sig på landet. Knäckfrågan är hur kommunerna kan använda sina sjönära miljöer för att utveckla landsbygden och få fler invånare – utan att offra skyddsvärd natur?
Konflikten illustreras i dragkampen mellan kommuner och länsstyrelse. Det vore på sin plats om nytillträdda landshövdingen Liselott Hagberg tog tillfället i akt och förklarade hur länsstyrelsen ser på kommunernas önskemål om att erbjuda attraktiva vattennära boendemiljöer, befolkningsutvecklingen i Sörmland och hur detta viktas mot bedömningen av strandområden med skyddsvärde.
Bevarande mot utveckling, friluftsliv mot boende, allemansrätt mot egendomsrätt – intressekonflikterna är ständigt aktuella. Det behövs en levande debatt om var gränserna går.