Med karta och skidor i skogen

Det var många som ville prova att orientera på skidor i helgen. 42 åkare fanns på plats i Ålbergaskogarna, allt från proffs till glada amatörer och förstagångsåkare.

Övrigt2006-03-27 22:41
Fem banlängder fanns att välja på. De längre spåren gick längs de befintliga spåren runt Dambroängen. För de yngre, och de som inte ville åka så långt hade spår dragits mot Ålberga skola och runt elljusspåret.
Sommartid och en kall natt bäddade för fint före. Under de mörka timmarna var runt 14 minusgrader och eftersom klockan ställdes fram en timme var målgången redan klockan tio på förmiddagen enligt vintertiden. Längre fram på dagen var det klibbigt i spåren. Det slapp nu åkarna.
Det var mycket blandad ålder på åkarna. Från hurtiga pensionärer ner till yngste åkare, Niklas Ölander, fyra år som åkte banan med pappa i sällskap.
I klassen som körde den längsta banan, 12 kilometer fågelvägen, fanns två av Sörmlands bästa skidorienterare, Patrik Lind och Tomas Andersson från Eskilstunaföreningen OK Tor. De plockade de två första placeringarna. Inte långt efter dem kom Ulf Hylander, som körde för Nyköpings Orienteringsklubb, i mål som trea.
Det var jättekul. Jag var inte så långt efter. Dom är ju proffs, eller i alla fall de enda som åker seriöst i Sörmland. Och det var första gången jag körde skidorientering.

Nästan alla skidorienterare kör med kartan på magen. Men Ulf har konstruerat ett eget ställ, som sitter på armen.
Egentligen är nog den vanliga hållaren bättre. Fördelen med min är att man kan variera avståndet till ögonen när man tittar på kartan. Den sitter fäst med en rem på handleden, ett sånt band som man transporterar skidor med. Jag har egentligen gjort den till mina barn. Några i klubben tyckte jag skulle ta patent på den.
Ulf kunde kanske ha tagit någon placering om han inte kört bort sig på en kontroll, då han försökte gena genom skogen.

Jag körde rakt ut i skogen men gick för snett. Hade jag gått rakt på hade det nog gått lika fort som att åka runt. Det var lite skare som gick att åka på men stavarna sjönk ner.
Spåren var annars mycket bra.
Det var jättefint. Det enda var att jag fick sätta mig tvåtre gånger i utförslöporna. Det var ju bara skoterspår så det fanns ingen möjlighet att ploga eller sladda. Men det hör väl till
skidorienteringen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om