Med potatis längs sörmlandskusten

Det är i Valdemarsvik han bor. Trivs med närheten till skärgård och med småstadsidyllen.
Lars Lind har varit till sjöss hela sitt liv. Om några år blir han pensionär.

När Lars började segla fanns det fortfarande träskutor.
Mina första år till sjöss var på träskutor. På höstarna köpte skepparna upp potatis och gick upp längs kusten från Öland. De kunde ankra flera tillsammans i någon vik. Det var mycket roligt att sitta och lyssna till skepparnas historier till kaffe och kask.
Han gillade den tiden, Lars. Han gillar också historia och en del av tiden under sina ensamma potatisseglingar kan han studera historiska böcker.
Lars har seglat i handelsflottan. En svensk handelsflotta han ser försvinna mer och mer, färre båtar och färre sjömän. Han har seglat i Östersjön, på Nordsjön och gått med gasfartyg längs den sydamerikanska kusten.
Då var jag iland tre gånger på arton månader, berättar han. Eftersom jag var styrman hade jag hand om lastningen av gas och då blev det inget tillfälle att gå iland.
Men han har också en sommar varit skeppare på Kinda kanal.

Sitt största kap gjorde han vid ett varvsuppehåll i Hull. Uppehållet varade en månad och Lars träffade sin hustru Pamela. Hon var villig att följa med på en resa till Rotterdam.
Den resan pågår än, säger Lars. Hon blev en fullfjädrad sjöman fast hon aldrig varit på sjön tidigare. Vi seglade ihop i sexton år.
Lars är född i Stockholm, men har gått en del av sin skoltid i Norrköping. Han läste till sjökapten i Kalmar och gick till sjöss 1958.

Nu seglar han längs sörmlandskusten med Venus. Henne köpte han 1994.
Hon var ett flytande vrak. Mycket har jag gjort själv men de tyngre grejorna har gjorts på varv. Jo, erkänner han efter en stund, slupen var egentligen en dröm.
Det är tredje året han åker på försäljningstur. Och han har upptäckt att salt sill har en strykande åtgång.
På somrarna kan hugade hyra båten och honom för turer.
Om man vill starta motorn är det bäst att jag är med, det är en tändkulemotor.

I övrigt kan man träffa Lars i varvet vid Femöre av och till. Varvet utnyttjar honom och hans kunskaper.
Han gillar att vara ensam.
Och höstarna är vackra. Det gäller bara att ta på sig ordentligt.
Vad finns det på sjön som lockar?
Det var de gamla segelskutorna, förklarar han sin komentar att han är född för sent. När jag gick ut med dem hade alla motorer, men det var hjälpmotorer så de seglade mycket.