Med skrivandet som en ventil mot världen

Nattsjuksköterska, orolig tonårsförälder, föreläsare och hobbymusiker. Anna Jansson har många strängar på sin gitarr. Men när hon på måndagskvällen besökte Café Hellmans var det främst sitt författarskap som Sveriges nyutnämnda deckardrottning kommit för att berätta om.

Övrigt2005-07-04 23:20
Att skriva är absolut det roligaste jag vet. Jag skriver det jag själv vill läsa och om sådant som intresserar mig. Lägger jag ner 800 timmar på en bok så måste jag tycka att det är intressant, säger Anna Janson på sin Örebro/Visby-dialekt.
Född och uppvuxen i Visby lämnade hon Gotland för att läsa till sjuksköterska i Örebro. Där höll kärleken henne kvar, men dialekten har delvis bestått. Några av hennes böcker utspelar sig också på Gotland.

Men det var där Anna Jansson nu bor, utanför Örebro, som allt började.
Trettonhelgen 1997 köpte familjen en dator, mest för barnens skull. Hon satte sig ner för att se vad man kunde göra med den och började att skriva en historia.
Tre år senare, 2000, kom hennes debut Stum sitter guden.
Nio böcker har det blivit under fem år, både skönlitteratur och läroböcker i etik.
Både i deckarböckerna och i etikböckerna finns samma frågeställningar om rätt eller fel, säger Anna Jansson.

Den senaste läroboken, Etiska dilemman i vården hur skulle du ha gjort bygger på 25 års erfarenhet av vilka problem som finns i vården.
I mina tidigare etikböcker har jag mer hittat på olika problem och dess lösningar.
I den här har jag använt mig av riktiga problem.

För det är så hon arbetar.
I stället för att läsa sig till fakta, pratar hon med människor som har kunskap i de ämnen hon är intresserad av.
Om jag vill veta hur en grävmaskinist tänker så frågar jag helt enkelt en grävmaskinist, säger hon som om vore det en självklarhet.

I sitt arbete som nattsköterska jobbar hon på en avdelning för lungcancersjuka. Där dör det två patienter i veckan.
Anna Jansson inhämtar en del inspiration från sitt arbete och i sina böcker stoppar hon inte för de frågor vi andra kanske undviker. Döden exempelvis.
I och med arbetet blir det min vardag. Det vore märkligt om det inte skulle lysa igenom. Skrivandet kan bli, ja jag skulle inte säga terapi, men en slags ventil.

Förutom arbetet hämtar hon också inspiration från familjen och de tre tonårsbarnen. Dotterns flitiga användande av datorn ledde till funderingar som resulterade i boken Drömmar ur snö.
Svärmoderns förälskelse på ålderns höst inspirerade till
några av personerna i den nya boken Svart fjäril.
Svart fjäril handlar enligt Anna Jansson själv om mycket, men framför allt om förälskelse. Passionerad sådan. Men också om pyromani och adoption. Anna Jansson fick själv tre adoptivsyskon från Indien när hon var 15 vilket så klart satte spår.
De var sex, åtta och tio år. På en liten papperslapp fick vi tio ord på deras språk. Av det skulle vi sen bygga en fungerande kommunikation.
Att kombinera arbetet som nattsjuksköterska med författarskapet ser hon inte som något problem. Skrivandet blir hennes fantasivärld, och på jobbet är hon bara sjuksköterska och där ska patienterna vara i centrum.

Utöver det är hon en vanlig tonårsmamma som oroar sig över vanliga saker. Saker som att äldsta dottern, som befinner sig i Schweiz, vill kasta sig utför en alptopp i paragliding, eller att katten har tandsten.
Min ena son undrar varför jag måste oroa mig så för allt hela tiden. Men jag tror att mänskligheten har bestått för att det finns så många oroliga mammor.

Det är inte bara de riktiga barnen hon oroar sig för, utan även de andra hennes böcker.
Det har just blivit bestämt att en av dem, Silverkronan, ska bli film och ska börja filmas nästa sommar.
Det finns en viss ängslan i det, för då har jag ju lämnat bort den. Men det blir nog bra. Vi får se hur det blir när det blir helt enkelt, säger hon med ett underfundigt leende.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om