EDen som spar han har. Talesättet ligger nära grundbudskapet i regeringen Reinfeldts sjunde regeringsförklaring. Iförd en lättsamt blå slips signalerade sparsamhetens vän Fredrik Reinfeldt att han har dragit på sig spenderbyxorna.
Nu stundar skördetid.
Visst låter det förnumstigt, men det är träffande. Regeringen har hushållat med resurserna, hållit igen och drivit igenom ett antal smärtsamma förändringar. Nu kommer skatteåterbäringen. Den räcker till satsningar värda namnet – på väg och järnväg, Ostlänk och malmbana, till skattesänkningar för företag, vassare forskning och mer utbildning.
Höstens satsningar förvandlar de senaste årens huvudprojekt, momssänkning för restauranger och halverade arbetsgivaravgifter för unga, till mindre markörer. För att möta en orolig omvärld investerar regeringen i framtiden, i konsumtionen och i tillväxten.
Nu är det ingalunda givet att ett upplyftande budskap verkligen lyfter när det sänds. Minns när dåvarande finansminister Pär Nuder (S) presenterade vårbudgeten 2006 och triumferande meddelade att ”vi lever bra nära den bästa av världar!” Få förstod varför. Något sådant säger inte statsminister Fredrik Reinfeldt. I stället säger han att ”vi har råd”. Till skillnad från det Nuderska nirvana regerar Reinfeldtska räkenskaper.
Regeringens attitydförändring från försvarsställning till offensiv, har också bäring på det Centerledaren Annie Lööf i somras lyfte fram i Almedalen. Det ursprungliga allianssamarbetet behöver omvandlas till en Alliansen 2.0, en uppdaterad version med nya egenskaper. Det borde bland annat innebära att några ministrar byts ut. Något sådant besked kom inte igår, kanske senare.
Sverige 2012 är något annat än Sverige 2006. Schablonbilden av en regering har förändrats. Sverige har två stora partier, inte ett. Alliansen har jagat sitt krisspöke från 90-talet på flykt. Den har visat statsfinansiell sinnesnärvaro nog att hålla nere skuldsättningen även under en global kris. Svenskarna ser skattesänkningar som ett gripbart politiskt verktyg för tillväxt och förändringskraft – och Sverige står starkt i Europa.
Blockpolitiken är tydlig, men inte given. Ska alliansen öka sin aktualitet måste den vara betydligt mer än bara ”bättre än en S-regering”. Regeringen Reinfeldt verkar också inse att den behöver bevisa för väljarna att alliansgemenskapen bär på en framtidsmodell som även långsiktigt gynnar samhället i stort.