Medaljen lyste i vintermörkret
Det är svarta landet. Fasadbelysningen lyser vackert upp Runtuna kyrka. Ur församlingssalens fönster strömmar ljus. Där pågår årsmöte med Runtuna Rödakorskrets. Vanliga årsmötesförhandlingar som följs av att kemramikern Gunilla Ståhle berättar om sin konst.
Jag är helt övervärldigad, säger Inga, sedan ordföranden Monika Cedermark Larsson fäst medaljen på Ingas bröst. Jag trodde väl jag skulle få lite blommor men trodde aldrig jag skullle få något så fint som en medalj.
Hon fick blommor dessutom.
Inga valdes in som kassör 1968 när kantorn inte ville vara längre. Så har åren gått.
Jag kommer att fortsätta och vara med och hjälpa till trots att jag inte sitter i styrelsen, förklarar hon. Det är roligt med föreningsliv, det ger en väldig gemenskap. Man känner dessutom att man gör nytta speciellt vid stora katastrofer.
Medlemmarna brukar träffas till soppluncher, där Inga är kokerska. De samlar också in pengar som vid katastrofer. I år hade kretsen dessutom försäljning vid Öster-Malma av dörrkransa inför helgerna.
Inga och Uno Adolfsson har brukat släktgården till för några år sedan. 1996 övertog sonen Lars som tredje generation gården.
Efter att ha bott på landet hela livet flyttade Inga och Uno till staden år 2000. De bor på Brunnsgatan i Nyköping och trivs bra.
Jag är anpassningsbar, berättar Inga. Jag trivs där hemmet finns. Maken åker till gården av och till för att hjälpa till med att röja efter stormfällningen.
Inga har alltså varit bondmora och hon tycker det har varit trevligt. I början hade de kor och höns sedan har det blivit spannmål. Inga har själv inte varit ute på fälten.
Jag har servat, säger hon. Men jag tyckte om att jobba med trädgården och blommor och i staden har vi en balkong där jag kan ha lite blommor.
Mycket av tiden upptas av barnbarnen, de har sju stycken. Dessutomhälsar de på sin dotter, Christina Lindelöf, som bor i Vimmerby.
Vi trivs bra och har kommit in i en annan fas, även om det har varit härligt att bo på landet. Jag syr mycket och handarbeter. Jag läser också mycket, gärna på vintern.
Så jobbar vi med nyheter