När jag började på journalisthögskolan bestämde jag mig en dag för att besöka Rinkeby. Mina fördomar såg framemot en blandning av ghetto och gamla greker. Det enda som mötte mig var ett högst ordinärt torg. Den synliga skillnaden, jämfört med min egen stadsdel, var att människorna var mörkare och att Konsum inte längre hette Konsum.
Tveklöst. Miljonprogrammens nyfattigdom förtjänar uppmärksamhet. Ingen bör tiga om bibliotek som behöver stängas när småligister gör allt utom att läsa böcker; inte heller ska den stora majoritet av invånarna som sköter sig hyllas som hjältar. De gör vad samhället bör förvänta sig.
När Nyköpings kommun i går invigde ett medborgarkontor i Brandkärr, är medborgarkontoret i sig, inte vad som verkligen betyder något. Tvärtom riskerar medborgarkontor i specifika områden, leda till att områdets invånare utpekas som ett specifikt problem. Mängder av liknande satsningar har visat sig vara kontraproduktiva.
Däremot ska eldsjälar uppmuntras. Om kontoret lyckas fortsätta samla den kategori av Brandkärrsbor som – när media, politiker och socialarbetare gjort sitt jobb och åkt hem till sina bostadsrätter – fortsätter att brinna för området, är satsningen välkommen.
Därför får medborgarkontoret inte vara kommunens förlängda arm, utan måste bli medborgarnas kontor.
Det vore naivt att tro att en samlingslokal höjer genomsnittsinkomsten, eller hälsotalen, i Brandkärr. Den statistiken behöver förbättras av varje människa. Ännu viktigare än att öka den relativa jämlikheten, är att öka den relativa stoltheten. Det är när Brandkärrsborna i sina egna, och andras, ögon tillåts vara lika stolta över sitt boende, som invånarna i Brandholmen, som en nedåtgående spiral kan bryts. Då gör medborgarnas kontor nytta.
Inom politiken lärde jag senare känna jämnåriga uppvuxna i Rinkeby, Husby och Alby. De var ungefär som jag själv. Höjdpunkten är dock en bröllopsfest med tre vilsna svenskar och 300 ringdansande kurder. Kontrasten till våra stela, stammande släktanekdoter till bröllopstal – vilka brukar handla om allt och alla, utom paret som precis har gift sig – har aldrig varit större. Vi har alla något att lära av varandra.