De politiska partiernas fallande medlemstal gör politiken allt känsligare för den här sortens påverkan.Politik går ut på att skapa opinion, för en idé, ett parti eller en person. Den som samlar flest röster får ofta makten. Den som betalar kontant för andras röster, däremot, har inget att hämta.
Gränsdragningen är inte alltid glasklar. Avgränsningen mellan vänskap och vänskapskorruption kan vara tunn. Men flagranta fall av röstköp betyder nästan alltid slutet på en politisk karriär.
Det är tänkt att en medlemsorganisation inte ska kunna shanghajas. Så länge de politiska partierna samlade en relativt stor andel medlemmar sett till röstetalen, var också det mycket svårt.
Men i takt med att partierna samlar allt färre medlemmar, blir organisationen känsligare för kupper i olika former. Detta är partipolitikens organisatoriska akilleshäl. Oavsett om det handlar om risken för köpta röster – för att säkra en kandidatur, eller risken för systematiserat medlemsfusk – för att öka inflytande eller bidrag.
Den som ur egen ficka betalar exempelvis 250 personers medlemsavgifter bakom sin kandidatur, kan komma ganska långt. Det som nu skakar Moderaterna är moraliskt förkastligt, men det bör inte helt förvåna.
En baksida på debatten är att det relativt snabbt efter avslöjandet sattes frågetecken kring andra kandidater, då mot bakgrund att personen ifråga har ett stort stöd från en viss etnisk grupp. Det är fullt tillåtet att samla en stor grupp likasinnade bakom sin kandidatur. Det är politik. Övertrampet uppstår först om man försöker köpa röster.
Partierna har alltså blivit mer sårbara – nerifrån och upp. Med detta följer att de behöver utveckla sina nomineringsprocesser. Om mindre vikt läggs vid medlemmarnas provval, måste andra instanser – som nomineringskommittéer – ges mer inflytande. Ur interndemokratisk synvinkel kan det vara problematiskt. Personer med inflytande får då ännu mer att säga till om, medan den enskilda medlemmens röst väger ännu lättare. Men det är ett pris som partierna nog kan tänka sig att betala.
Partierna håller mer och mer på att omvandlas till rena kampanjorganisationer. I valet och kvalet mellan provvalets utfall – och att med hjälp av en förändrad turordning maximera antalet röster, vinner det senare. För det är i slutänden inte medlemmarna som ger partiet makt. Det är väljarna.