I en idédriven, kreativ ekonomi handlar allt om priset på tid. Med hjälp av smarta telefoner har vi världen inom några sekunders räckhåll. Teknikutvecklingen möjliggör den globala ekonomin och har förutsättningarna att förändra lokalsamhället. De mest produktiva regionerna, blir platserna vars intellektuella kapital inte slösar bort sin arbetsdag i pendlingsköer
Att pendla med bil, särskilt om du är ensam i bilen, är en resurssvag pendlingsform. Till skillnad från buss- och tågresenären har bilföraren klart begränsade möjligheter att vara produktiv på vägen mellan A och B. Därtill kommer stigande oljepriser och den högljudda miljödebatten. Det mesta talar alltså för att bilens gyllene tidsepok är över.
Bilen är fortfarande en frihetssymbol, men dess fördelar maximerades under den industriella tidsepoken, när förstäderna bredde ut sig över stora arealer. I kombination med statliga infrastruktursatsningar fick hela fordonsindustrin en avgörande roll för den ekonomiska återhämtningen efter Andra världskriget.
I sin nya bok ”Den stora omställningen” menar urbanteoretikern Richard Florida att det pågående skiftet, från industriell till kreativ ekonomi, skapar nya spatiala lösningar. Florida – som kombinerar motstånd till subventionerade gammelindustrier med ifrågasättande av ägda bostäder, vilket gör honom ideologiskt svårplacerad – menar att framtiden är megaregionens.
Dels lockar megaregionen till sig de smartaste hjärnorna, dels är den ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. På grund av megaregionerna lär den ekonomiska ojämlikheten mellan olika länder minska; medan ojämlikheterna kan öka inom samma land. Och platser, som vill ha en sund tillväxt, måste skaffa sig möjlighet att bli en del av megaregionen.
I praktiken innebär detta en snabb, effektiv och fungerande arbetspendling.
Översatt på sörmländska förhållanden är statliga investeringar i höghastighetståg, och fler spår, en överlevnadsfråga. Om pendlingstiden melllan Linköping och Stockholm minskar, från dagens 1 timme och 54 minuter – om tåget mot förmodan håller tiden – till häften, befinner sig östra Sörmland i mitten av en framväxande megaregion. Alternativet är att Nyköping förblir en avlägsen förstad till huvudstaden.
Riktningen och inrikningen hör ihop. De stora pendlingsströmmarna rör sig redan i nordsydlig riktning. Därför är lokalpolitikernas intresse för höghastighetståg mellan Linköping och Stockholm lika viktigt, som den nyfunna viljan att bedriva persontrafik på TGOJ-banan är ekonomiskt tveksam. Inte för att tågpendling är fel, utan för att pendlingsunderlaget lär vara otillräckligt.
Lägg därför all kraft på att få regeringen att vakna om höghastighetståg. Tid är pengar.